Snast så ställde jag frågor efter vad personen sa eller dens kommentarer. Mina svar var mkt snabba och slängde om ställningen så personen satt kvar med ett förvånat ansikte som typ undrade vad som just hänt. Ingen har rätt att sätta sig på mig. Folk har gjort det tidigare men ska alldrig ske igen ..

Ingen har någonsin rätt att sätta sig på någon annan :) bra att du sa ifrån! :)

Toppen :)

Vet inte riktigt om det är ett känsligt ämne men skriver här för säkerhetsskull.

Jag har alltid undrat: Hur slutar man med att skära sig? Jag har aldrig gjort det och även om det har kommit tider där jag har tänkt på det så har jag alltid låtit bli. Försöker alltid vara positiv, men tanken som hindrar mig mest är att det skulle blir alldeles för jobbigt att gömma alla ärr.

I alla fall, trotts att jag aldrig har gjort det så har jag ändå stor respekt för dom som gör det. Jag vet att det är väldigt svårt att sluta eftersom man på sätt och vis kan bli beroende, som med rökning. Folk brukar ju säga att "Varför inte bara försöka tänka på annat." "Släng allt du kan skära dig med." "Sitt och fundera på vad som gör dig ledsen och försök hitta en annan lösning", vad jag har förstått är det inte så enkelt. Men hur slutar man då? Hur kan man hjälpa dom som skär sig? Man brukar ju oftast att sluta tillslut, men vad är det som gör att man inte vill fortsätta längre? Vet att det är olika för alla beroende på vad problemet är och så. Jag gissar att dom mesta brukar ta tag i det och sluta när problemet (som får en att göra detta mot sig själv) är löst eller när man får en bra anledning. Men man kan ju inte bara sitta och titta på och vänta. Tillslut måste det ju få ett slut.

Skärning är ett symptom på att man mår dåligt så då man mår mindre dåligt försvinner även behovet att få ut smärtan. Hoppas du kan motstå att börja och hitta andra sätt att få ut det. Ta promenader/springturer, misshandla en kudde, skrik i en kudde, gråt, prata ut med nån… finns så mycket man kan göra istället för att lida i tystnad. 🌺

#4 Det här är otroligt korkat, men jag började röka för att sluta skära mig. Jag hade skurit mig i typ 10 år och det hade börjat blivit livsfarligt för jag tappade kontrollen, så jag valde bort ett beroende för ett annat. Att röka är också jättedåligt, men det fungerade för mig.

Hur gör man för att gå vidare och lägga mobbing bakom sig? I princip varje dag går jag igenom mina erfarenheter sedan jag mobbades under högstadiet. Vilket har påverkat mig negativt sedan dess vilket är några år. Det har förstört så många år och erfarenheter av livet och självkänslan rejält, vill verkligen lägga det bakom mig för att bli gladare, få bättre självkänsla med mera men kan inte sluta tänka på mobbingen. Vad gör man?

#7 Det är olika för nästan alla, faktiskt. Det viktigaste är ju att man kommer till en punkt då man förstår och vet att det inte är ens eget fel att man blivit mobbad. Att det som folk sagt och kallat en för inte stämmer. Man är ingenting av det som man blivit kallad genom åren, det stämmer inte, man är mycket bättre än så. Och man är värd något. Man är någon. Hur man kommer till den insikten är olika. En del kan själva ta sig dit, och en del behöver professionell hjälp och det är inget fel med det heller. Man måste hitta en metod att bearbeta det som hänt som fungerar för en själv.

För mig så blev jag bara arg en dag och sa NÄE! Nu ska ingen som behandlat mig dåligt få stjäla fler dagar av mitt liv! MITT LIV! och så gav jag mig sjutton på att inte mata mer energi på sina minnen. Minnen är som fotografier i ett fotoalbum. Det har redan hänt även om det triggar vad man kände den dagen. Men du är trygg nu, du kom förbi det. Du överlevde. 🌺

#6: Enligt min erfarenhet kan man aldrig komma över negativa erfarenheter, man kan bara komma igenom dem.

När du kan ta till dig minnena och leva igenom dem och verkligen acceptera att detta har hänt, det var fel och för dj****gt och kan aldrig berättigas eller ursäktas men det är förbi, så kommer du så småningom att kunna ta nästa steg. Det är att förstå att det som varit inte behöver påverka det som är eller det som ska komma. Såren du fick då kommer alltid att finnas med dig som ärr, men du behöver inte pilla på sårskorporna. Du kan samla nya erfarenheter och bygga nya minnen, som är bättre.

Jag vet inte vad jag ska göra. En tjej jag pratat med säger att hon skär sig. Hon mår verkligen dåligt och blir mobbad. Jag känner henne knappt och vet inte hur jag kan hjälpa henne.

#11 Jag tror att ett bra förstasteg är att säga till denna tjejen att du finns där och gärna lyssnar om hon vill prata. Känner ni inte varandra så väl är det svårare att hjälpa.

Prata ihop dig med henne och se om ni kan hjälpas åt att hitta nån vuxen att prata med som faktiskt går att prata med som verkligen lyssnar. Kan vara tufft att axla själv.

Ligger och grinar. 

Fick såklart kritik idag från G i mitt hus, om att jag borde inte äta efter klockan 7 för då kommer jag gå upp i vikt jättefort. Fick panikångest och hatar mig själv för att jag äter efter 7, även om jag vet att jag gör det för att jag ska äta sex gånger om dagen och inte hinner äta tidigare än så. "Kliv upp tidigare" säger han bara, så nu hatar jag mig själv för att jag inte kliver upp tidigare fast jag inte kan somna tidigare = jag får inte den sömn jag behöver. Så just nu ligger jag mest och hatar allt jag är och gör och gråter som ett djur.

#14 🤗
Strunta i vad han säger, det viktigaste är ju att du ska må bra och få den sömnen du behöver. Din kropp kommer inte säga att "ja nu är klockan efter 7 så den här maten kommer vi inte förbränna." 
Skulle du stiga upp tidigare och få mindre sömn så kommer du kanske orka mindre istället.
Funkar ditt dygn som det är, så är det bra som det är. Och du är bra som du är 🙂

Du är där för din skull, inte deras. Sköt det på ditt sätt och försök strunta i vad dom säger, dom känner dig inte. Dom vet inte vad du gått igenom. Dom vet inte ditt bagage. Slår vad om att G inte ens vet vad G talar om. 

Folk som inte förstår att olika folk funkar olika har ingen talan. Du kämpar jättehårt och det vet du. 🤗

Låt inte dumkäftar bryta ned allt du byggt upp. Du är värd bättre. Lägg fokus på dina studier och dig själv. Dom är bara dumma marsipaner. 🌺

Tack

Hm, jag har alltid ätit efter sju i hela mitt liv och har inte gått upp något i vikt, för det är frukost vi pratar nu om? :)

#18 Nej, sju på kvällen.

Well, om du inte äter, kommer du ju oxå rasa i vikt på ett dåligt sätt, och ha väldigt lite energi på morgorna…

Jag har ätit efter 7 och folk jag känner med. Det har inte ökat vikten för någon av oss. Är ju mer om man trycker i sig en stor chokladkaka men lite soppa eller mackor har alltid funkat bra för mig utan problem.

Lyssna bara på ditt inre :)

"Regeln" om mat efter sju gäller bara väldigt stora mål mat. Äter du sex gånger om dagen äter du säkert inte ditt största mål sist. Oroa dig inte.

G har väl för sjutton ingenting att göra med hur du äter, från första början.

putt

Jag kan väl slänga in att mitt liv är totalt kaos just nu. Jag trivs inte i Japan, mest för att jag vet att detta är inte vad jag vill göra och jag vill inte bo här resten av livet. Jag älskar landet, jag älskar språket, och jag älskar allt jag gjort här - men när jag vet att jag inte vill vara här permanent blir jag bara stressad av att vara kvar här för det kostar så sjukt mycket pengar. Problemet är att jag inte har någonstans att ta vägen. Så ja…

#14 det är bara en myt. Det är bara antal kalorier in resp ut på ett dygn som bestämmer viktuppgång. Däremot upplever vissa att de sover sämre om de precis har ätit innan läggdags

#25 Jo jag vet, tyvärr är det inte lätt när man vägt 150+ kilo och varit mobbad pga sin vikt bland annat i 10+ år att bara skaka av sig sådana kommentarer.

Viktkommentarer tar alltid extra hårt för det är sånt personligt påhopp.

#27 Lider med dig😕

Jag trodde hon och jag var bästa vänner och att vi kunde lita på varandra till 100%, jag vet hennes ljupaste hemligheter och allt det där ingen annan vet. MEN. Så fort jag gjorde något som inte passade, vilket var att jag började testa mina vingar och hitta mina egna vägar. hon blev skitsur. Jag har väldigt svårt att dela med mig av mina hemligheter. Det fanns bara en sak hon visste om mig som ingen annan visste, min fobi för att ta spruta. Folk säger till mig att det är inget att skämmas för. Det förstår jag ju, men man vill endå inte att hela skolan ska veta det. Det hade känts ok om hon sagt "hon blir rädd och andas jättefort! Jag tycker så synd om henne! Här kommer det värsta. Hon sa att jag kröp runt på golvet, spottade vatten, slog skolsköterskan(O.O) och skrek på alla som var där. Fast jag hade tur. Turen att veta att mina vänner känner mig och vet att jag kan stressa upp mig när jag blir rädd, fast inte överdrivet, De vet att jag är lugn och vänlig. De vet att jag är mot all slags mobbning. De beskriver mig som harmonisk. Och så kommer det här. Det känns piss endå.

Mina mobbare har lyckats. De jobbar med kändisar, fryser ut mig och skrattar åt mig bakom min rygg. Ibland är självmord enda utvägen. Känns det som. De skvallrar, skrattar, och gör narr av mig.

Mina mobbare har lyckats. De jobbar med kändisar, fryser ut mig och skrattar åt mig bakom min rygg. Ibland är självmord enda utvägen. Känns det som. De skvallrar, skrattar, och gör narr av mig.

Det blir bättre när skolan är över. 🌺 Låt dom inte stjäla ditt liv ifrån dig bara för att dom är rikspuckon.

Har blivit mobbad i ungefär 18 år…+ mer. Orkar inte mer. Slamporna blir gravida, så jag inte kan göra något dem, för då blir inte deras killar så glada. Tydligen. (Slamporna är med på mobbningen) Det handlar också om att ta killar från mig, och då killar jag är kär i. Sedan blir de gravida… och så måste jag göra slut med killen…skvaller, mobbning, hånflin och blickar. Helst av allt vill jag bo i ett ödehus, långt från människor…vill så gärna få barn och gifta mig, men de gör de omöjligt för mig. Ifall ni blir mobbade-byt skola, satsa på er själva, ha integritet och flytta bort. Sedan satsa på er sjölva. Mobbarna har själva problem och ni kommer må bra igen.

#33 Det är inte okej att kalla folk för namn! Och vad menar du, om tjejerna inte hade blivit gravida skulle du slå ner dem eller?

#33 Du skulle må bättre om du landade i verkligheten, kontakta psykiatrin.

Du behöver absolut prata med någon #33. Skolkurator?

Jag har ingen att prata med om hur dåligt jag mår.

Du kan prata med mig…du måste få ut allt…ventilera, skriv dikter, gå till en kurator, men akta dig för psyk ändå…Jag mobbas och mobbar mig själv…ida, pernilla, yvonne, ylva hör till dem som mobbar mig. Ida är värst. Hon sa att jag måste DÖ för "det jag gjorde mot Yvonne"…(intrig) Hon plågade mig i tio års tid varje dag.: må dåligt, må dåligt, må dålight, må dåligt, må dåligt, etc…och då hade jag redan psykos. Hon vet vem jag är och pekar ut mig, så folk skrattar. Det gör Ylva och Yvonne och henns syster. etc jag har världens problem. Sedan fin s det en blog med min bild och elaka kommentarer om mig. Tro mig, du mår inte sämre än mig, iaf..

[Mening borttagen av admin.]

Du har mig. ❤️ På udda timmar, men ändå.. 🌺

#36 Snälla du, vårda ditt språk o skriv inte så negativt om andra människor, det mår vare sig du eller andra medlemmar här bra av.

Lidande kan inte graderas, vars o ens lidande är personligt och unikt, ingenting man tävlar i ang vem som mår sämst.

Eftersom du verkar må väldigt dåligt skulle jag råda dig att inte skriva här när du beter dig som du gör, förhoppningsvis kommer du att må bättre o risken är då att du mår sämre när du inser vad du vräkt ur dig.

Det är aldrig OK att önska livet ur andra o det är absolut inte OK att sitta här o varna för psykiatrin, många här skulle inte leva idag om de inte fått professionell hjälp.

#38 Jag redigerade bort sista meningen i ditt inlägg, då det bryter mot skrivreglerna. Det är inte okej att önska livet ur andra människor. Sedan vill jag också säga att du inte bör varna andra för psykiatrin när det är väldigt många av oss här som inte skulle leva fortfarande om vi inte fått hjälp av dem. Bara för att de inte hjälpt dig så betyder det inte att ingen kan få hjälp av dem.

Sen är detta ingen tävling. Jag är inte intresserad av att tävla med dig om vem av oss två som mår sämst, för du har ingen aning om hur jag mår heller eller hur mitt liv sett ut. Du har ingen rätt att trycka ner min smärta och det jag gått igenom för att du anser att du haft/har det värre.

Det skulle naturligtvis stå #38 i mitt inlägg #40 o inget annat!