"Jag får höra att jag är vacker, smart, omtänksam. Men när jag vänder ryggen så är jag ful, dum och egoistisk. Folk säger varje dag att jag kan lita på dem, att de stannar mellan oss två. Men när jag vänder ryggen vet alla mina hemligheter. Människor ljuger för mig varje dag. Så när de säger att de älskar mig, hur ska jag kunna tro dem?" Det här citatet stämmer in på mig just nu. Jag har aldrig blivit mobbad öga mot öga i hela mitt liv. Men jag har flera gånger hört mina egna hemligheter viskas och fått veta hur folk egentligen tycker om mig från andra än dem själva. Det har fått mig att ibland tro på det dem säger, det har fått mig att aldrig mer lita på en människa. Ska det behöva vara såhär? Bli idiotförklarad om man inte förstår ett moment i matte. Bli kallad ful för attan inte sminkar sig till skolan. Bli kallad egoist när man inte har tid prata just den minuten? Jag vet att detta kanske inte är den värsta typ av mobbing i världen men ska man behöva gå runt och vara rädd för vad man säger? Det är en sak ifall man kanske är dum, ful eller egoistisk. Men för de ska inte alla prata bakom ryggen på en för det. Man slutar ju inte precis när alla andra pratar om det men en själv inte har en aning.