Ja det hände för ett tag sen. Och hon kom fram och kramade mig och sa att det var kul å träffa en gammal kompis från plugget.

Hm.. det kändes ganska skumt efter allt hon och hennes gäng utsatt mig för i alla år och nu sa hon plötsligt att jag var en "gammal kompis" Jag blev så paff att jag tyvärr inte fann mig. Jag spelade med och låtsades glad.

En del människor, hur tragiskt det än låter, förstår inte själva vad de gjort. De ser sina handlingar, sure, men de ser inte hur djupt de påverkat andra. Jag pratade med en av mina mobbare på en festival för ett tag sedan, hon hade verkligen noll idé kring vad hon utsatt mig för och för hennes del handlade det om omogenhet och idioti och inte att hon var elak. MEN det stämmer såklart inte för alla.

En del människor, om jag mötte dem nu, skulle jag vända ryggen till och skulle de försöka prata med mig skulle jag helt utan tvekan ta upp all skit de gjort mot mig.

Men det är också skillnad på mobbing och mobbing.

En del dras med i vad andra gör, en del gör det för att slippa det själva, och en del gör det för att de verkligen gillar vad de håller med på. De sistnämnda skulle jag alltid konfrontera.

Bara en av mina mobbare som jag skulle konfrontera. Skulle då tala om för honom hur konstant rädd jag var i skolan varje dag och att det var mest på grund av honom som jag fick social fobi. Vet inte om jag skulle ge honom tid att förklara sig eller om jag bara skulle vända honom ryggen efteråt och gå därifrån. Tänker att det skulle nog vara en tröst för mig att veta att han idag är en bättre person, om han nu är det.

Jag har t o m jobbat med en av mina mobbare. Och då bad han om ursäkt. Och jag accepterade det. Har även sett en av mina mobbare. Bara kollade på han och noterade att det var han. Jag känner faktiskt att detta är en del av det som varit. Men utan det hade jag inte blivit jag. Så ser det som en svår del i min historia, men lärorik. För jag fick senare ut så mycket av det.

Skulle jag träffa mina mobbare skulle jag inte känna igen dom. Kommer nämligen inte ihåg hur dom ser ut, så antar att det är en bra grej. Eller? XD

#5 Ja, det kan det ju vara. De som mobbat mig värst, deras namn och ansikten är inbrända i mitt minne och går inte att undkomma. Även om en del av dem är 15 år äldre än sist jag såg dem, så skulle jag känna igen dem direkt. Och det vet jag.

Jag slkulle nog vända mig bort eller gå därifrån. De gav mig psykossjukdom och ångest och men och depression…'är ett vrak idag pga det de gjorde. Och så skyllde de det på mig.

Jag känner mig illa till mods men försöker ignorera dem helt och hållet. Skulle aldrig hälsa på dem eller ens försöka få ögonkontakt.

Det är ca 15 år sedan jag gick i skolan, men mobbingen var så systematisk och grov att jag än idag inte ens kan arbeta. Kanske låter som om jag inte gått vidare i mitt liv, men det har jag. Tänker numera väldigt sällan på dessa undermänniskor, dock önskar jag dem all skit i världen de gånger jag blir påmind om dem.

En av dom är död. Den andra skulle jag inte ens slösa en blick på.

Jag  har dock förlåtit mina och gått vidare i livet, ingen idé och grubbla på det som varit.  Nu är man vuxen och har de faktiskt mycket bättre en många av dem som mobbade mig i min ungdom.  Kul o läsa på Fb om vad dem gör.  Super, socialfall, arbetslösa, bor hemma hos mamma och pappa, osv.  dem sa till mig att mitt liv kommer vara åt helvete.  jasså blev de så? egentligen tragiskt att de har gått dåligt för dem, men att läsa om de gör mig ändå till en "winner" kan man säga, när allt dem sa drabbade dem själva.

#10 Vet vad du menar. En av de som gick åt mig som värst går på soc, har haft problem med lagen, och har flera barn med olika personer och har även haft problem med knark osv. Nog för att mitt liv kanske inte är otroligt glamoröst, men det visar ju verkligen att man ska hålla snattran eftersom man själv kanske inte slutar på toppen. ;)

#10: Eller hur, så vi mobbade "vinner" oftast i slutänden ändå  ;-)

Mina mobbare har barn, fruar, pojkvän/flickvän, jobb och umgås med kändisar,.

sjunger, regisserar…och jag är körd. Orkar snart inte längre.

Men varför jämföra sig med andra. Särskilt dem som har det bättre än en sj! Man mår inte bra då Du har Pm btw