Det har definitivt satt sina spår, jag bryr mig mer än jag skulle vilja om vad andra kan tänkas tycka om mig. Ibland (oftare på senaste tiden) kan jag till 100% strunta i vad andra tycker och vara mig själv helt och hållet. Men ibland blir jag lite panikslagen att folk ska stirra, eller att folk dömer mig, och liknande. Det ogillar jag för jag är verkligen inte en person som passar in i mängden utan gärna står ut. Det blir såklart jobbigare när man å ena sidan verkligen inte kan passa in, men å andra sidan blir lite rädd för att stå ut för då brukar folk titta lite mer (även om det inte är på ett negativt sätt).