Jag kan ju säga att jag var inte medveten om vad skolan har för skyldigheter eller vilka vägar man som förälder kan gå.

Skolan ska se till att ditt barn är tryggt dagtid och förhindra all slags mobbing!Om inte detta följs kan du polisanmäla skolan.

På senare år har det blivit mer uppmärksammat. Men det är många än i dag som inte vet riktigt vilka vägar de ska gå. Det är ju inget man får reda på i skolan precis heller….

Om barnet mår dåligt i skolan är det fel bara det…Då måste man som förälder kolla upp det

Absolut. Men hur många är det som vet hur man ska gå till väga när skolan inte lyssnar utan bara vill tysta dej som förälder. De säger ofta att ''detta ska vi ta tag i''. ''Oroa dej inte vi löser detta.'' Jag pratade med en mamma idag som inte visste vart hon skulle vända sig. De har försökt att få skolan att reagera men inte något gensvar.

Jag berättade för henne hur hon kunde ta det hela vidare. 

Vh LenaB

Jag visste inte vilka skyldigheter dom hade, men jag förstog att dom var skyldig till att se till att mitt barn skulle vara trygg i skolan. Men jag har alltid varit en sån förälder som varit väldigt rak på sak och inte gett mig så jag har varit en väldigt obekväm mamma tror jag.

Det är bra det! Jag har nog varit lite åt andra hållet och trott på det jag hört.

jag visste absolut vilka skyldigheter skolan hade då min grabb blev mobbad…det gick så långt att jag höll honom hemma därifrån…men då blev det liv i luckan kan jag säga…och det var nog det som behövdes :-)),jag har alltid sagt till berörd personal att dom har mina barn till låns några timmar…och dom får verkligen huvudbry när jag säger så,både positivt och negativt ;-)

lena1: Jag blev tvungen att göra som du, behålla min son hemma. Jag gjorde det vid två tillfällen och som du säger, det blev ett herrans liv! Men då hände det saker i alla fall. Men så småningom var det samma sak igen och då tog jag det vidare till högre instanser. Sedan har det varit ett bedrägligt lugn i skolan så man väntar bara på att nåt ska hända.

Vh LenaB

9, ja det dom utsätter barnen för sitter ju många ggr kvar efteråt länge….att hålla dem hemma är ju nästan det värsta nederlag en skola kan få…jag hotade dessutom med en insändare i tidningen…..du vet dom får ju inte skada sitt rykte det är en heder för dem ;-).jag fick ju dessutom gå bakvägen och ta kontakt med talpedegog pgr av grabbens dyslexi,han fick inte den hjälpen han behövde……

jag hoppas verkligen att det är lugnt för ditt barn i skolan….fråga gärna om ni vill….eller bara berätta,för det jag berättar här om vad vi gick igenom är bara en bråkdel av vilka åtgärder jag tog till och hur jag tänkte och agerade….men jag ser ju idag att jag har lyckats bra med det ;-)

lena1; Ja, att behålla sitt barn hemma från skolan pga att man inte vågar låta det vistas där, det är nog nåt av det värsta man kan göra. Man tvingar då fram ett agerande från skolan. Jag informerade lärarna på morgonen att jag behåller sonen hemma och varför. Deras reaktion var: Äntligen en förälder som reagerar! Vi förstår dej!

Hur var det för dej? Vad hände?

LenaB

lena, då fick du en bra reaktion från början…så var det inte för mig och jag gjorde samma sak som du,och jag ringde även upp rektorn och sade samma sak….efter 2 dagar ringde läraren och gjorde allt för att försöka släta över det med att det var en överreaktion från mig…men jag visste att det var en form av övertalning och att allt skulle återgå till samma mobbing igen,så jag gick inte på det utan det gick 2 veckor med samtal mellan mig rektor och lärare,jag upplyste dem om att jag kommer att ta till media om inget händer,eftersom jag vet att det strider mot skol lagen att inte ha en mobbningsplan på varje skola…ska tilläggas att läraren kom även på hembesök en gång,för att försöka släta över det…men det kom han ingen vart med…..till slut tog jag kontakt med talpedagog och kurator utan skolans vetskap…och ringde och talade om vad jag gjort och att dom kommer att bli kontaktade av dem snarast…..innan det så hade jag ett samtal med rektor och kurator…där rektorn säger rätt över bordet att "jag det kanske inte ska uteslutas att det kan vara något fel på min son i huvudet alltså",jag har nog aldrig skällt som jag gjorde den gången tror jag…men han bad om ursäkt tusen ggr om.

sedan fick vi mycket hjälp av pedagogen som fastställde att sonen hade dyslexi….efter det blev samarbetet mellan mig och läraren kanonbra….men det gällde att försöka lyfta sonen igen efter mobbningen, och till det skaffade jag en bra kurator,men som sagt sådan går aldrig helt över…..fast man kan ju lära sig leva med det vilket han har gjort.

rektorn som fanns på skolan då,fick sparken och blev utbytt sedan….

lena1: Tack för att du delade med dej. Ja, den senaste gången fick jag en bra reaktion men det återstår att se vad det blir av det. Jag känner ju att skolan ändå vill lägga locket på men jag vet att det ligger och pyr för min son. Mobbarna ligger lågt och psykar honom så det inte är synligt på samma vis. Kampen fortsätter!

Man blir så upprörd när man läser det du skriver. Att man vill tysta ner och lägga locket på. Man vill inte se att det finns problem. Det är ju jättebra att du kämpade och kämpar ännu för ditt barn. Men har skolan insett att han har varit utsatt för mobbing? Eller blundar man för det?

Bra att rektorn blev utbytt, är den nya bättre?

Vh LenaB

#12: Oerhört bra av dig. Så skönt att höra att det finns föräldrar som slåss för sina barn. Fördjävligt att det ska behövas dock. Men skönt att rektorn blev utbytt. Men är den nya bättre?

13, har glömt berätta att detta pågick inder låg och mellanstadiet,men det tog hela högstadiet att få det att funka för sonen…han har sviter idag med,men mår jättebra på gymnasiet där han går i liten klass och har en lärarinna som själv har dyslexi och är helt underbar.

skolan fick lov att erkänna att han blivit mobbad jag gav mig inte en sekund,även om jag var så trött och ledsen ibland så jag gick i väggen…..men jag är en sådan person också ;-),kan gå genom eld och vatten för de mina,och även andra ibland :-)).den rektorn som kom efteråt var kanonbra och stöttade både mig och sonen tills han började på en annan skola i högstadiet,och i högstadiet fick han en helt underbar mentor som han fäste sig vid till slut, vi hade mycket tät kontakt.,så ge inte upp även om det går i motvind ibland ta alltid reda på era rättigheter och var inte rädd att utnyttja dem, det finns inget fel i det.skolan har bara era barn till låns och det ska dom sköta oavsett vad dom än säger.

tack åsa, ja jag är stolt över att jag fixade det…och det gör man bara man vet vilken väg man ska gå,och sedan håller den linjen hela vägen ut,i ditt fall skulle jag rekomendera att ta hjälp av en kurator eller liknande,för att få stöttning både för dig och grabben,dessutom får du ju veta hur du kan hantera sitsen,för vad din son har blivit utsatt för är faktiskt kränkande misshandel psykiskt och fysiskt….så stå på dig….jag är med dig hela vägen om du vill ;-), ja det är fördjävligt att det ska behöva bråkas,men tänk inte så mycket på det utan tänk på vilka möjligheter som finns, och utnytta dom i stället…

Kramis

lena