Spåret sitter alltid kvar, eller ärren kan man kanske säga.

Vill du beskriva? Kan vara svårt att sätta ord på det men om du kan så är jag tacksam.

Vh LenaB

Jag tror att många har en osäkehet kvar och en rädsla för att det ska hända igen. Man blir kanske misstänksam och har kanske svårt att lita på folk.

Jag vet inte riktigt :)

Min son har dåligt självförtroende, osäker och försöker hela tiden hävda sig på något vis vilket han inte behöver…han tränar och sköter sin kropp och har tjej men jag tror det bottnar i det som hände dom år han vart mobbad för sitt utseende. Han är otroligt snäll mot dom vänner han har och då menar jag nästan så det går till överdrift…..

Ja V-lang, det där med att vara översnäll tror jag kan vara ganska vanligt bland mobbingoffer. :/

Jag skulle nog påstå att det är olika hur man utvecklas efter år med mobbing men det är självklart också beroende på hur lång tid mobbingen har på gått, hur intensiv den var, vad man fått för stöd men självklart också hur man är som person. Vissa finner styrka i det och ett "Nu j***** ska jag visa att jag är bättre än dem" eller så kanske man blir så mentalt nergången att man tappar livslusten och får jobba extremt hårt bara för att orka leva en dag till. Allting är så olika från person till person …

Jag kommer själv aldrig helt återhämta mig från det jag fått genomlida. Men tack vare ett gäng underbara människor och djur har jag kommit en bra bit.
Tålamod och tillit är viktigt men också vänner, riktiga vänner som ställer upp för en.

Jag kan ju tänka att mobbing, barnmisshandel och övergrepp sitter kvar resten av livet mer eller mindre. Misshandel i vuxenlivet bär man med sig resten av livet också. Det är då av största vikt att man får stöttning och hjälp att ta sig igenom det. Det var som någon sa till mig ''jag kan aldrig acceptera det som han gjorde men jag kan lära mig leva med det''.

Vh LenaB

Jag har varit ute på nätet och läst en del i kväll. Jag letade efter personer som blivit mobbade i skolan men är vuxna i dag. Det finns många som har skrivit berättelser om hur det var och hur det blev längre fram i livet. Näst intill alla skriver att de fortfarande lider av mobbingen i unga år. Vissa mår riktigt dåligt psykiskt. De flesta har ingen tillit till andra människor. Så hemskt detta med mobbningen är! Grymt…

Jag har Ofta dåligt självförtroende, men o andra sidan har jag ett starkt begrepp om vad som är rätt och fel..

allså, jag var mobbad i lågstadiet också, (det var uppehåll ett tag) och jag blev väldigt osäker och det sitter kvar idag också. kanske är det för att jag återigen blev mobbad efter ett "uppehåll" på sådär 3-5 månader. men jag var som mobbad, jag mådde inte bra av skolan iallafall m.m …

Jag tror man, tja. blir väldigt osäker…

puttar upp

Jag ändrades från att vara beroende av sällskap till att bli otroligt obekväm med att umgås med folk. Jag blir nervös, vet inte vad jag ska säga, kan inte hålla blicken stilla och ja.. -.-

:P inte hålla blicken stilla? vad mennar du med det? jag kan inte stirra ut i ingenting om jag inte tänker..:P

Jag blev mobbad sedan mellanstadiet och hela högstadiet ut.

För mig har det inneburit att jag har svårt att ge folk en chans att lära känna mig, alltså att skaffa nya vänner.

Sedan kan jag inte gå förbi några människor som börjar skratta, utan att tro att de skrattar åt mig.

Idag har jag social fobi som jag tror beror på både mobbningen och dessutom på att ha blivit misstrodd av både läkare, vänner och kollegor.

Hej Sara! Jag tror det är lätt att bli lite extra på sin vakt när man blivit sviken många ggr. Att mobbing i skolåren sätter spår är nog ganska klart. Hur länge sedan är det du gick i skolan?

Vh LenaB

#14 Det har jag med…fast för mig började mobbingen redan innan första klass och har pågott sedan dess i perioder. Det där med skrattet känner jag också igen, väldigt jobbigt ibland. Speciellt om man är med någon och denne säger typ "jamen, det är ju inte dig de skrattar åt…sluta tramsa dig" det är nästan så det sårar mer ibland.

# 15 Jag är 29 i år så det är 13 år sedan jag gick ur grundskolan.

# 16 Ja, faktiskt!

#17 funderade ett tag på att dumpa fanskapet eftersom han inte kan förstå hur det är att må så dåligt. Men så är han nästan det enda som håller mig uppe (förutom illrarna).

Kan man lära någon empati om de saknar det?

#13: Nej, men alltså jag kan inte se folk i ögonen när jag snackar med dem. Jag måste alltid titta på annat. Fråga inte varför :P

Min son har samma problem med det där att titta folk i ögonen när han pratar med dem. När jag ser det så tänker jag närmast på att han inte kan hitta orden annars. Vet inte, kan ha fel…

Vh LenaB

jag gillar inte att kolla folk i ögonen, och om killar stirrar varran i ögonen ses det som hotfullt..

#20: Jag har också svårt att hitta rätt ord. Folk klagar på mig för att jag reagerar nästan likadant på allting. Jag säger "Jaa.." , "Nej" och sådana ord till allting. Sjukt irriterande, men jag kommer inte på vad jag ska säga.

#21: Verkligen? Det visste jag inte, good to know :)

# 18 Nej jag tror inte att man kan lära en vuxen människa att känna empati.

Empati är något som man utvecklar under uppväxten och en del människor ex sociopater har ingen empati.

Mja, man kan nog fixa det, ingen människa är ett betong block, man måste veta vad man ska trycka på.

Man har ju provat att behandla våldtäktsmän enligt ros-metoden (tror jag det heter), där man tvingar dem att sätta sig in i offrens ställe för att förstå hur ont de har gjort. Det är en av de behandlingsformer som har lägst risk för återfall. Så det går nog att lära en del, men det sitter långt inne.

Jag har varit svårt mobbad 6 månader då jag tillfälligt bodde i en liten norrländsk by..Kunde inte gå ut och skolan va ett helvete..blev bl.a knuffad utför en lång stentrappa men lärarna såg ingenting..Flyttade tillbaka till min födelsestad och hamnade i en ny skola där jag hade en enda vän som jag fortfarande har kvar…Jag har dock tagit revanch på mina mobbare genom att bli något…styrkan har jag fått genom att bevisa för dom att jag är bra..

Jag tror många människor har empati men andra "drifter" tar övertaget.

Alla människor består ju egentligen av drifter… så ja, men något är ju snett om man våldtar.