Hej!
Stackars dej..
Blev lärarna arga för att du var hemma efter du hade blivit misshandlad? Vad är det för några?
Dom ska göra allt för att du ska må bra. Det ska inte ta sån tid som det gör.
Håll ut. Det är säkert jättesvårt. Såhär ska du ju inte behöva ha det. Du funderar inte på att polisanmälla han/dom som misshandlade dej?
Vill du prata mer med mej får du gärna skriva pm eller skriva på msn.
Jag blir så arg när jag läser det du skriver. Så ska det inte vara.
umpa_81@hotmail.com

Hej #0: Gud så fruktansvärt!!! Tänker genast på…vet din mamma om vad du har för rättigheter? Vet hon vilken väg man ska gå när ens barn har det så här i skolan? Viktigt är att du också vet vad skolan ska göra för dig. Den ska kunna garantera dig säkerhet och trygghet under tiden du är i skolan tex. Lagen säger att det inte är tillåtet med mobbing och trakasserier. 

Jag tycker att det du upplever i skolan är helt oacceptabelt. När min son var utsatt i skolan (våld) så behöll jag honom hemma. Du ska inte behöva utsättas för detta, absolut inte! Usch,jag blir riktigt upprörd när jag läser det du skriver.

Vh LenaB

Mitt tangentbord knasigt!!!!

Gratis rçdgivning fër alla som behëver hj[lp mot mzndigheterna!

Du och din mamma kan kontakta dom!

http://www.juristjouren.se/se/privat/

#1 - Nä, men jag har väder astma å kan bli jätte sjuk ofta liksom men dom tror väl att jag skolkar!! -.-'
Nej, jag polisanmäler inte. Vi går i samma klass å är under 15. :/ så det hjälper inte…

#2 - Nä… tror inte hon vet det. eller jag vet inte…

#3 - Fattar inte ett dugg.  "Gratis rådgivning för alla som behöver hjälp mot myndigheterna?" :S  Haha, sista ordet får jag inte ihop…  ska därimot kolla länken, tack!:-)

Låter inte alls bra! Självklart ska du stanna hemma från skolan om du fått stryk när du gått dit! Man har rätt att kräva hemundervisning om det inte fungerar att vara i skolan! Stå på dig för skolan kommer antagligen inte att göra mer än de blir pressade till att göra!

*sköt om dig!!!*

#5 - tack men jag vägrar att ha hemundervisnig. kommer inte klara det. då kommer jag bara rymma hemifrån… =/

Nr 5 det kanske inte är så tokigt att få gå om en klass iaf, då slipper du ju mobbarna samt så kanske de nya klasskompisarna ser upp till dig så du får nya vänner! Försök isf att bjuda på dig själv fast du kommer från något jobbigt.

Hoppas det löser sig för dig.

kram

Jag tänker inte gå om - den klassen är på mig nästan mer än mina egna klasskompisar!

#8: Hur känner din mamma inför detta problem du har? Det är ju fruktansvärt jobbigt för dig menar jag. Är hon medveten om HUR illa det är? Jag vet av egen erfarenhet att jag fattade inte hur illa det var förän det var riktigt illa. Som barn kanske man inte berättar riktigt allt. Det är ju ändå föräldrarna som måste agera skolan gör det inte vad jag förstår.

#9 - Jag vet inte riktigt…

#10

Om du sätter dig ner med din mamma och försöker berätta så utförligt du kan,kanske hon kan se hur illa det är../Kramis

#10: Hur har det varit de senaste dagarna?

Har inte orkat dit om jag ska vara ärlig.

Men var där ifredags, då gick min kompis käft nästan ur led p.g.a ett hårt slag… :/

Fick kompisen ett slag i skolan?

#13

VIlken skola går du i?

#14 - Ja, det fick hon…

#15 - Pmar.

Det här är ju sjukt. Men polisanmälan på barn under 15 kan väl leda till att soss tar dem, om jag inte minns fel? Jag var själv hotad i skolan och min mamma anmälde dem varav den ena gick på lågstadiet, de blev polisanmälda. Soss och sånt kopplades in om jag inte minns fel och de vågade aldrig vara på mig mer.

Jag tycker att det är sjukt att du ska behöva gå kvar i den skolan överhuvudtaget, men det sjukaste är att mobbarna får gå kvar.

Oj, men gud vad jobbigt.

Hej tjejen!

Jag förstår varför du mår dåligt! Som alla andra säger: DU SKA INTE HA DET SÅ HÄR!!! Frågan är hur du ska kunna få mesta möjliga hjälp… Finns det någon vuxen som du litar på? Vem som helst egentligen, nån du verkligen vågar prata med? Ensam är det jättejobbigt, ingen lyssnar på en tonåring - av nån obegriplig anledning verkar många "vuxna" tro att tonåringar överdriver, ljuger, är lika skyldiga själva osv - och det gör mig urförbannad! Jag jobbar (eller ha jobbat, slutat på grund av mobbing från arbetskolleger som blev snea för att jag inte avslöjade saker som eleverna berättat för mig i förtroende) på en gymnasieskola som skolvärdinna och det jag mest gör är att vara en "vuxen" som ungdomarna kan lita på - mina ca 150 elever skriver gärna under på att det går att lita på mig. Det sorgliga är att det alls ska behövas - varför har så många glömt hur det var att vara ung och sårbar????? Jag har inte glömt trots att jag är 41 år nu…

Tillbaka till ämnet - det "mina ungar" säger är just det att ingen lyssnar på dem, ingen tror dem osv. På nåt sätt måste du få nån vuxen att fatta hur du verkligen mår. Bit ihop och berätta för nån oavsett hur jobbigt det känns. Jag vet inte var du bor (spelar egentligen ingen roll, det går att lösa med telefon och dator) men jag hjälper dig gärna med samtal med de som inte fattar. Givetvis behöver jag ju då prata mer med dig för att veta vad du vill och önskar. Hör av dig om du vill ha konkret hjälp med det här! Antingen veronica@lightlife.se eller här så ger jag dig mina telefonnummer eller ringer dig - och du oavsett vad som händer så säger jag INGENTING som inte du vill att jag säger

Ja, min gamla lärare. henne vågade man fråga allt, hon var jätte snäll. har ingen kontakt med henne nu när hon bytt jobb alls…

Tack. :) ska mejla dig så kan vi snacka mer om det…

Uppdatering:
* Hemma hela veckan, nyss möte. o nytt snart igen, ev. "vakt" (ohfan hoppas inte jag får det…) ska te bup o skit… men det löser sej väl…

Tänk om vi hade fler lärare som verkligen vågade och lyssnade.

#20: Tror du inte att det kan bli bättre när du ska till BUP?

#21 - Dom jag vet har varit där har inte mått bättre utan det har mest varit att Bup tydligen ska säga att "jo men såhär är det nog" så protesterar man så vägrar dom ge sej, ochsäger "jo så här är det!" om andras liv…

#21: Jag tänker att det hade varit bra att ge det en chans. Man kanske kan få lite förklarningar på varför något jobbigt är just jobbigt. Hur man kan göra/tänka för att det ska bli bättre. När man har det jättejobbigt runt sig så ser man heller ingen utväg och det kan man få hjälp med att hitta där.

Du har det tufft som ska behöva brottas inte bara med dina antagonister utan även dina lärare. När du blev misshandlad och fick vara hemma en vecka, undrar jag vad som gjordes. Blev det polisanmälan, fick mobbingteamet gå in eller rann det ut i sanden? Jag föreslår att du ringer skolverket och berätta. Gå in på www.skolverket.se på sidan tycker du sedan in dig på nedan angivna text så komme du til Barnombudsmannens sida.

Det är så lätt att hamna i en tunnel och åker jo jo fram och tillbaka. Försök finna nya utvägar och pröva utan att värdera vad andra har gjort för det kan bli annorlunda för dig.