Kränkt och trackad utav familj & släkt
Mitt liv igenom alla dessa 22 åren som jag har levt: Mobbing, trackesserier, misshandel, våldtäckt, sexuella trackesserier, utnyttjad, playad, hotat, retat, utfryst, tvång/påtvingad, självmordstankar, självmordsförsök, påtvingad abort/missfall, depressioner, panik ånget, tumör, pcos, och en massa andra sjukdomar och problem har jag haft igenom mitt liv.
Men numera så har jag börjat få panikångest då och då.
och numera blir jag även trackad och sånt utav familj och släkt.
Vad gör man mot mobbing, trackesserier, utfrysning man får utav släkt och familj? Jag klarar inte av, vågar inte säga ifrån. Numera har jag ångest utav att träffa en del utav släkten. Och mår skit så fort jag ska träffa någon. En del utav dem verkar älska att trycka ner mig och få mig att må dåligt. Igår kväll och inatt grät jag större utav delen pga jag skulle träffa en släkt/familjemedlem. Värsta panikångest fick jag och måde skit och började tänka på självmordsförösk o en massa. Och jag tror jag fick panik pga jag skulle träffa en släkting då.
Jag bode fö car 1½ år sen i Söderhamn hos min fd. sambo, men flyttade sedan till min gammla stad där jag är uppväxt och sånt. Alltså till Bollnäs. För att komma närmare allt. Och dessutom började jag och plugga och jobba en massa me mig själv för att må bra. Det har gått utmärkt. Men just nu så mår jag dåligt pga penga problem. Men även pga kränkningar och trackesserier man får utav släkten och familjen. Numera funderar jag på att flytta tbx till mitt ex, får se om vi försöker igen, eftersom jag inte klarar av att bo här istaden tillsammans med släkten och familjen. Mår jätte dåligt pga dem! Plus att jag inte klarar av att bo inne i stan bland alla människor längre. vill ut på landet där det är lugn och ro.
Jag tycker längre inte om männinskor, känner mig äcklad utav dem och är rädd för människor. Tycker de flesta människor är korkade idioter och vill fort ut på landet igen. Bor numera i en lägenhet inne i stan nästan. och kan inte slappna av. Känner mig uttittad osv.
Men hur ska man kunna flytta ut på landet igen till ett hus, kanske ett eget, när man inte har nå pengar och inte klarar av att jobba??
Usch så jobbigt du har det
! Tänker att det kanske skulle vara bra att ha dem på avstånd om det inte går att prata med dem. Det känns som att du kanske behöver hjälp att ta dig igenom detta jobbiga du befinner dig i. Det är svårt att be om hjälp men ibland så måste man. Jag har själv varit där. Jag är glad i dag att jag bad om hjälp för det hjälpte verkligen.
Jag hade en tid i mitt liv då jag inte hade någon kontakt med mina föräldrar eller min bror. Jag levde mitt liv och hade vänner m.m runt omkring mig som ställde upp till 100%. Jag lätt det vara så ett tag tills jag kände mig mogen nog att ta upp kontakten med mina föräldrar igen. Jag var då ca 18 år gammal och hade bhövt dem mests just då, men det funkade helt enkelt inte mellan mig och dem. De ville nog väll, men det blev helt fell.
Jag tycker att om du bara kan så måste du börja säga ifrån till dina släcktingar. När du ska träffa dem ska det vara när du känner att det är ok. Om du inte vill träffa dem så gör inte det. Jag vet att detta inte är lätt. Har du någon att prata med tex. en kurator. Jag hade en kurator som jag gick hos varje vecka då jag hade det som jobbigast och det hjälpte. Jag hoppas att du orkar någong gång i framtiden sätta dina gränser mot dina släcktingar….de har facktist ingen rätt att behandla dig hur som helst!!! Du är lika väderfull som alla andra på denna jorden!! Tänk på att du ska ha det bra!!
Starta ny diskussion