Jag har hört att det är många med diagnos som mobbar. Jag blev faktiskt förvånad när jag hörde det. Härligt att din systerson får vara ifred nu och att killen fått hjälp. Det är inte lätt att leva med ADHD. En ständig oro i hela kroppen, säger mina barn.

Nej, det är nog allt annat än lätt att ha ADHD. I min son klass så gick det en kille tidigare som hade detta…..och det var kaos för de inte fick någon hjälp för denna kille. Denna kille med ADHD flyttade och började i en annan skola och de trodde på in sons skola att nu blir allt lungt för denna kille inte fans kvar i i denna klass längre, men så blev det inte utan mobbningen fortsatte fast "han" som man sa var huvudboven i det hela inte fans kvar.

Jag fick diagnosen ADHD vid 8 års ålder.
Fick ingen hjälp för de förens vid 13 års ålder och de underlättade ju inget dom andra resterande åren innan som gått.
De är jätte påfrestande att leva med det, speciellt när man är så liten då förstår oftast inte andra barn att de är en sjukdom som skapar ett kaous i många fall hos den med ADHD, och när man kommer upp i äldre ålder så blir man kallad för "damp barn" eller liknande påhopp.

Det är svårt för både barn och vuxna att förstå. Tom med jag som mamma till två barn som har ADHD kan inte föreställa mig hur det är. Jag lär mig av mina barn hur det är, och andra också. Fy vilka fördommar man råkat på. De värsta hos vuxna faktiskt…

Mikaela, ursäkra min fråga men har du medicin för din diagnos? Märker du någon skillnad i så fall och hur?

Jag tycker att det är helt fell at använda ordet damp-barn vilket många säkerligen får höra som har ADHD. Sedan så är det ju så att detta är facktist ingen som kan hjälpa om man har ADHD. Det är ju inte ens eget fell. ALla är lika värda!

Håller med #5

    #4 När jag fick medecin minns ej namnet nu, men den hjälpte ej och därefter fick jag påtagliga problem som hänger med mig än idag vilket resulterade att jag fick ångestdämpande medeciner och anti depprisiva vilket visst har hjälpt mig idag, speciellt när man mognat mycket i åldern pga alla upplevelser och problem som man haft så växte man upp mycket snabbare än normala unga i min ålder egentligen brukar göra.

Och med Adhd i min bakgrund så fick man lära sig hantera detta efter en lång tid, och bearbeta alla utlopp eller vad som nu kunde hända pga det. När man tillslut träffade personer mina nuvarande vänner som stöttat mig i alla lägen och äntligen hittade folk som inte dömde mig pga vad som stod i mina papper och pga sjukdomen så fick man upp självkänslan och förtroendet för personer igen och det kan jag lova var den bästa "medecineringen" av dom alla!

Vänner - Kärlek - kämpargöld = Självkänsla och självförtroende i topp till slut!

De är då man vågar bryta cirkeln och verkligen komma ut ur skalet som man håller sig inom och vågar testa nya saker, och man vågar möta världen och den vågar möta dig.

Nu idag syns de inte och märks knappt att jag har Adhd, inte först förens jag blir arg men eftersom att jag har lärt mig med åren att bearbeta ilskan och utbrotten vilken tar en oändlig tid och de är något som man får jobba med hela livet.

De finns där, och jag är medveten om det, även alla runt omkring mig.

Och precis som #5 säger, de är ingens fel att dom har adhd, inget man kan rå för! spelar ingen roll va man lider av eller va man har, alla är lika mycket värda och de är något alla skall vara medvetna om i grund och botten.
Jag insåg inte detta förens för kanske 1 år sedan, ibland tvivlar man men i grunden så vet jag att de stämmer.

Ja, man reagerar olika på medicinering. Första gången min ene son provade blev det inte alls bra. Men efter ett år så testade vi igen och det gick bra. Nu funkar han mycket bättre vad gäller allt i princip. Han ska börja gymnasiet till hösten, det blir nog en prövning antar jag.

#8 men de va ju bra!
Det kommer bli en tuff prövning säkert, va är de för linje han valt?
Idag önskar jag att man hade valt en med lite lägre tempo än djurvårds utbildningen för den höll på att ta knäcken på mig, och temperamentet ska man ju inte tala om. Blir påmind hela tiden om händelser ifrån gymnasiet  av mina gamla klasskamrater, så för mig var det en väldigt tuff utmaning men jag klarade det =)

Han har valt industri. Det tror jag kan vara bra för honom. Han kommer att vara mycket ute på praktik och det är positivt.

#10 ja men de är ju bra, vi hade 16 veckor praktik i min utbildning så de hjälpte ju =)

TS

Uch, det låter som att du är glad över att en liten pojke har fått diagnosen ADHD.

Det är väl ingenting att glödjas åt?

#12 jag glädjs över att diagnosen är ställd så att han kan få den hjälp han behöver!

#13

Ok, då tolkade jag ditt inlägg fel.

Tack för att du förklarade.

Det är inget man önskar att ens barn får men det är lättare att hantera om man vet vad det handlar om. Innnan mina barn fick diagnosen var det jobbigt för man visste inte varför det var på detta viset. Då blev det också lättare att förklara för lärare vad och hur man skulle gå till väga i vissa lägen. Kunskap om diagnosen är mycket viktigt att ha som förälder. Man önskar att lärarna hade det också men det är  väldigt få.

Oavsett om man har ADHD eller inte så har man inte rätt att mobba!

#16 men har man diagnosen ADHD så har man viserligen inte rätten att mobba, men oftast i dom lägena så är det dom som har ADHD som blivigt mobbade pga att vi är anorlunda och det kan inte många acceptera oavsätt om de är ungdomar eller vuxna, och detta resulterar till att i slutendan så är det ett självförsvar som byggs upp och ADHD personer blir dom som mobbar.

Det är jobbigt för många att leva med ADHD och de är ännu svårare att kontrolera det om man inte medecinerar för det.
Jag tycker de är jätte svårt att leva med ADHD, jag kan bli skit aggresiv mot människor därför valde jag att leva utanför samhället och bort ifrån människor, men så är inte läget längre när jag iallafall hoppas att jag har bättre koll på min ADHD.

Det är ingen ursäkt att ha ADHD när de gäller mobbing, men det finns ingen ursäkt för alla människor där ute som inte kan acceptera att man trotts diagnos på ADHD är en normal människa, med speciella behov bara. Alla som har diagnosen är precis lika mkt människa som någon annan, men så länge det inte accepteras eller bearbetas så kommer nog fler fall av mobbing och mobbare med och mot folk med diagnosen att fortsätta-

Jag har ADHD och jag äter inte en enda medicin! Jag är lugn. :)

#18 jo men sedan kan du få diagnosen på div olika varianter på ADHD också, och ADHD har inte samma symtom eller effekt på alla, de skilljer sig väldigt mkt från person till person, känner många som har fått diagnosen och ingen av oss är den andra lik när de gäller våra diagnoser.

Så att man har ADHD diagnoserat betyder inte att man är ett aggresvis monster, men de finns dom som blir, många klarar sig utan medecinering, jag gör det inte, och många andra gör det inte heller.

Så skall man utse ifrån bilden här och nu så har jag en högre grad av ADHD om så säga tillskillnad från dig, vi har alltså inte samma problem även om båda sitter på diagnosen ADHD.

#19 har man ADHD kan man alltid äta LCHF!

jag käkar inga medeciner som ska vara baserade på min ADHD, jag käkar medeciner för depperitioner och ångestdämpande, men dessa hjälper mig mot min diagnos också, eftersom att dom håller mig lugn…

men men fortfarande, folk med diagnostiserad ADHD är inte lika varandra för 5 öre, sedan så baserar medecineringen helt på ens behov inget annat. Oavsätt om folk tycker att alla ADHD personer kan käka samma medeciner så funkar de inte så