mobbning på jobbet!

som jag tidigare berättade i mitt brev "ett liv med ärr" så har mitt liv inte vart det roligaste eller det lättaste.

men när jag väl hade slutat skolan så var det att söka jobb eller plugga vidare vilket jag vägrade göra.

har gått arbetslös sedan jag slutade gymnasiet men provat på praktik mm, men slutligen bestämade sig arbetsförmdlingen och jag att jag skulle praktisera på ett ställe som rehableterar folk som varit borta för länge från arbetslivet och som ev har kriminell bakgrund, jag blev överlycklig för jag hade en kompis som arbetade där och allt skulle gå i min egna takt så jag fick självförtroendet tillbaka. JAG HADE FEL ! första dagen var lugn och jag ägnande mig och lite städning, men andra dagen började det, en av cheferna började hacka på mig, hon klagade på mitt hår som var för slarvigt uppsatt, hon klagade på att jag inte såg anständig ut, och så fortsatte det en hel vecka, varje dag grät jag när jag cyklade hem, visste inte vad jag gjorde för fel för inget dög ju, tills den dag jag gick imot henne,

vi skulle åka bowla den dagen så jag behövde inte komma förrens lunchen då jag bara var halvtid.

jag har alltid linne på mig då jag är varmblodad alttså inger urringat eller något utan ett linne med breda axelband sedan en väst som man får på jobbet,

jag gick fram till henne när hon satt och åt med alla som arbetade där för jag behövade veta mina arbetsuppgifter, det första hon säger är att ta på dig mer kläder. och jag vägrar och förklarar varför men det dög inte utan hon kastar besticken i bordet och går ut, jag följer ju efter henne såklart för jag hade ju inte fått veta mina uppgifter än, och hon vänder sig om och skriker på mig varför jag försöker gå imot henne, jag började nästan småskratta lite varför skulle jag göra det, jag vill bara vara den jag är utan att nån krankar ner på hur jag ser ut, dessa ord gick hon och sa ett bra tag tills jag åter sa vad ska jag göra för nått innan vi åker? de enda svar jag fick var att jag inte var kapabel till att göra nått utan jag fick söka jobb helt enkelt.

dagen efter stod det i tidningen om hur bra arbetsledare alla var där och alla kände sig så välkommna, alla utom jag! jag gick aldrig mer dit, arbetsförmedligen stod på deras sida, så nu sitter jag hemma får inga pengar av något slag för det jag tänkte och gjorde var mitt fel.