Jag känner några som mobbade när de gick i skolan, en del ångrar sig och har ringt och bett om ursäkt till de personer de utsatte, men en del förstår fortfarande inte att det gjort något fel.

Det var bra gjort tycker jag men skadan är ju redan skedd för den drabbade. Men det känns nog bra att få höra en ursäkt ändå nånstans.

Du har så rätt, så rätt..

Ja bättre och be om ursäkt än att inte göra det. Då kan man nog se att de har insett att det de gjort var något som inte var bra.

De som mobbade mej har inte sagt ett ord till mej sen jag bytte skola. det är nu 12år sedan.

Dom hälsar inte på mej på stan, dom vänder då dom ser mej, är det av skam, eller är det för att visa att dom fortfarande inte tänker "behöva" vistas i min närhet och se till att det till varje pris fortsätter vara så… Jag vet inte…?

Hej Emmaphemma. Välkommen hit!

Det verkar som de skäms men har inte råg i ryggen att säga det. Så de visar denna tuffa sida för att skydda sig själva och sitt dåliga samvete. Inanför är de väldigt små. Men glöm inte en sak…det är inte dej det är fel på! tro aldrig det!

Vh LenaB

nej för det mesta kommer jag ihåg det lilla självförtroende jag lyckats bygga upp efter allt som varit… men ibland blir det att jag tänker att det är mej det är fel på… Men det blir bättre o bättre som väl är!

Så känner alla som blir mobbade. Man har inget värde. Får man höra det tillräckligt ofta så tror man att det är så till slut. Det är så fruktansvärt elakt att mobba för det sätter sig oerhört snabbt hos den som blir utsatt.

Bra att du känner att det blir bättre!.

Vh lena.

#10: "Så känner alla som blir mobbade."

Det är faktiskt inte sant i mitt fall, jag reagerade med en benhård övertygelse om att det inte på något sätt var mitt fel och jag vägrade alltid att bli ett offer. Den inställningen ställde till en hel del problem, men just den dåliga självkänslan slapp jag .

bra att du kunde behålla din positiva självkänslan! . Det är ju många som får den helt bortblåst och tror verkligen att det är fel på dem. Du skriver att det ställde till en hel del problem för dej. På vilket sätt?

Vh LenaB

Tror de flesta växer upp utan att inse vad de gjort. Vissa växer ifrån sitt sätt andra fortsätter med samma på arbetsplatsen sedan.

#12: Jag blev stenhård i stället, så hård att jag knappt kände något, vare sig fysiskt, mentalt eller emotionellt, på många år. Jag menar VERKLIGEN inte kände något. Det i sin tur fick till följd att jag drog på mig arbetsskador, metabolt syndrom och matmissbruk, och att jag inte fungerat i några relationer heller förrän de senaste åren. Alla taggar ut och ett absolut minimum av kontakt med omvärlden (och den kontakt som inte kunde undvikas var mycket plågsam) i över 20 år blev följden.

För bara ett år sedan hade jag hellre låtit hala mig över glödande kol än skrivit i ett sådant här forum !

Gronstedt: Du har vunnit tillbaka förlorad mark. Vad bra att det går åt det hållet!!

Vh LenaB

*PUTTAR UPP*

Alla mobbare blir alldrig mognare, eller får dåligt samvete. jag var mobbad under hela min skol gång. Jag är i dag 30 år och har två ungar. De kan fortfarnde vara på mej när jag är ute på staden. vad krävs igentligen för att de ska växa upp och sluta.

Hej Rosamunda. Det låter som omogna och osäkra människor du beskriver. Om du kan så tror jag det är bra om du bara kan ignorera och inte ge dem bränsle genom att kanske visa att du tar illa vid.  Det brukar vara så att de vill ha en reaktion och får de inte det så brukar det inte vara intressant längre.

Jag föddes störst och starkast. jag var lite fet men föddes med biffig kropp.

Det har gjort att jag fick egentligen alltid som jag ville. Lär man sig som liten att den som är starkast bestämmer så utvecklas man automatiskt åt fel håll.

Det gick dåligt för mig i grundskolan jag har dyslexi och ADHD som upptäcktes för några månader(jag är 23 år gammal) sen mer om det är en annan historia där jag i sjuan utveckla annat sätt att lära mig hur jag stavar och läser men det är en annan historia.

Efter ha misshandlat idrottsläraren i sexan så hamna jag i en lägenhetsskola med några elever.

men läraren där fick mig att känna att jag kan klara av skolan ändå man måste inte ha MVG för att få ett bra liv.

Gick så bra att jag hängde med i normalskoltakt och fick börja i normal skola igen i åttan men jag klarade inte av att gå tillbaka till en skola som förväntar sig att jag är dålig i klassen, skolkar och slår ner alla som inte anpassar sig till mig.

Så i åttan började jag i en skola där ingen känner mig.
Jag valde medvetet hänga med nördarna och sen blev jag kamratstödjare i nian och då hamna jag i bråk igen men den gången så spöade jag mobbarna i skolan för jag var fortfarande störst och starkast men i det här fallet försvarade jag nördarna.

Det enda jag märker idag av mina "mobbegenskaper" är att jag oftast är alphahanen i olika grupper.

jag är i centrum. det mesta går min väg men jag använder mig inte av våld så klart men jag tror jag inger en form av dominant energi.

Inte helt förvånande jobbar jag som säljare.

En som jag mobbade väldigt mycket bad jag om ursäkt till för 3 år sen.

Mobbade honom från dagis till sexan och jag tror att han är emo/goth idag är nog p.g.a. mig.

Jag tillhörde den som blev mobbad. Var på 30- års fest efter nian för många år sedan och där kom det fram en kille och bad om ursäkt för allt obehag han gett mig i skolan. Vi kom i samspråk och tiden gick. Hade jätteroligt ihop.

Idag är han 5-barnsfar och arbetar aktivt inom skolor/dagis för att förhindra mobbning. Enligt honom själv, så blev vändpunkten när jag en dag vände mig om och gav igen. Slog ner honom av stolen i nian, efter flera års mobbning av honom och hans kompisar. Han var ledaren i gruppen.

Han berättade också att de andra hade börjat knarka och dricka, några fanns inte idag. Några låg skadade på sjukhus efter fyllekörning. Ingen utbildning.

Tyvärr är det ofta så att på den tiden hoppade mobbarna av skolan. De var ju redan störst och bäst. Sen fanns det arbete på den tiden. Det var bara att gå in och få ett jobb. skillnad idag.

Hoppas alla mobbare tar sitt förnuft till fånga och slutar med det. Vi är alla människor med samma värde. Alla är vi någons son/dotter, bror/syster. Tänk på det.

Bra skrivet Tatsja! Det väcker många tankar om hur mobbaren mår.

Vilken bra vändning för han som mobbade dig! Härligt!

Ja, vi har sporadisk kontakt idag. Det är lite över 40 mil emellan oss.

Komentar på det Rosamunda skrev. En del människor som Rosamunda & tex jag själv har svårt att ignorera andra bara. svårt för att gömma sina automatiska känslomässiga reaktioner.(att man mår dåligt av det) en del människor bara är sånna, -kan inte rå för det. Detta verkar många ha svårt å förstå!?! självklart är det ju det som man skulle vilja, man vill ju självklart kunna visa sig cool & självsäker inför såna som vill bryta ner dig, -alltid!

Kom ihåg! En mobbare lever och andas genom dem han/hon har bakom sin rygg! Utan dem är hon/han ingenting. De flesta som står där bakom ryggen vill inte ens vara där men vågar inget annat.

Jag förstår nu efter att själv råkat ut för mobbing hur det är att stå alldeles ensam på en öde ö. Kravla i en sörja som väller över mig. Hur hopplöst det kan kännas. Ingen av mina vänner skulle tro att jag blivit mobbad. En välkänd mobbare kan inte bli mobbad? Jag skulle verkligen behöva hjälp just nu. Jag kan samtidigt tänka att jag är värd att få känna på denna känsla. En känsla vars min identitet höll på att gå förlorad. Exakt så är det. En mobbare tar fram sina sämsta sidor och allt den föraktar och bygger en ny identitet åt mobbingoffret. Försök att inte bli ett offer åt mobbare som tar sig makten att förstöra livet för andra. Mia

#24 Bra beskrivning om hur det är att bli mobbad. Sen är det sant. Den som mobbar är ingenting om personen ifråga inte har andra bakom sig. Blir man ensam med han/henne, så är det oftast en ensam person som är lite feg. Undantag finns.

Men att mobba andra tycker jag är fegt. Det står jag för. Vet hur det är att vara ensam på denna ö och försöka komma upp på benen.

Min barndom bestod av mobbning av både barn och vuxna. Att hela tiden försöka vara till lags men ändå inte duga. Känslan är hemsk. Den kan än idag komma fram. Har gjort att jag hela mitt liv kännt mig osäker.

Att aldrig veta om man verkligen är älskad, är en otäck känsla.

Jag tror inte att nån vill vara ett mobboffer. Man gör nog sitt bästa som man kan och orkar för att inte va ett "mobboffer"!?!

#26 Ingen vill väl vara mobboffer, men hur ska man komma ur det? Ibland orkar man inte. Se bara dessa barn som tagit livet av sig.

Jag blev själv mobbad från första klass av både lärare och elever.

#24, Miamobbar. Du skrev att -"Försök att inte bli ett offer åt mobbare som tar sig makten att förstöra livet för andra".

Jag tycker DETTA låter ungefär som att "den mobbade" har skuld i att den blir mobbad!?

Var det så du menade eller?

#28 Tror inte det var så hon menade. Utan att man försöker stå emot och bara går därifrån. Kanske som min son sa till sin mobbare. Stackars dig som mår så dåligt att du är tvungen att ta ut det på mig. Sen vände han ryggen till och gick.

#24: Bra skrivet!

(Kom ihåg! En mobbare lever och andas genom dem han/hon har bakom sin rygg! Utan dem är hon/han ingenting. De flesta som står där bakom ryggen vill inte ens vara där men vågar inget annat.)

Detta har stor betydelse tror jag.

#29 Ja, det är klart att man kan försöka stå emot, men jag tror inte att det är så lätt alltid för alla sorter. -& det är hur som helst inte på dem som man ska ställa kravet på!

#30 & #24  Men om dom inte vill stå där bakom ryggen, varför står dom då där?  -jag tycker inte att man ska ha förståelse för det! Jag menar.. det är ju tråkigt att dom är rädd(& jag kan ha förståelse för att dom är rädd), men alltså jag tycker inte att någon ska stå där bakom dens rygg! jag tycker det är helt fel att stödja dom i detta & ha förståelse för det!

Ifall dom inte vågar säga emot, då är det ju isåfall lite bättre om dom står där helt tyst & utan att göra nån min, än att dom är med på mobbingen!

Jag tycker dessutom inte att det finns en mobbingledare(som är mer skyldig) & några personer står där & halvmobbar(är inte alls lika skyldiga). Det kallar jag att skylla över sina handlingar på nån annan. Är det såkallade": ledaren som har skulden för vad dom gör eller? Alla styr vad dom själva gör!

snälla -förklara hur ni menar!

#31 Vet att det inte är lätt att stå emot, eller bara gå därifrån. Speciellt när de är våldsamma. Men jag har alltid försökt att vara rakryggad och inte låtit dem se hur ont det gör i mig. Det har alltid tagit udden av det lite.

Sen Brukar det oftast vara en som leder resten av gänget. De andra förljer bara med och hejar i bakgrunden.

Vad spelar det för roll om dom ser hur ont det gör i dig? Man är ju inte sämre för det! Det är inte fult att va svag! Det är ju när folk mobbar som är svaghet på det dåliga sättet!

Man kan inte ledas av nån! Det är du själv som "gasar" & "rattar" lixom! Har du sett filmen med Jodie foster där hon blir våldtagen, Hon blir våldtagen av ett gäng män, då var det typ 4 som trängde in i henne & typ 10 män som stog å hejjade på, -det var ju ungeför liknande. & Jag tycker alla var lika skyldiga!

För mig själv, så spelar det stor roll om jag visar hur ont det gör i mig. Sen den som mobbar, tycker det är roligt om de kan se det. Därför står jag rakryggad och går därifrån.

Jag gillar inte att jag ofta hör folk säga -

tex: Men åh, varför försvarar sig inte personen? vad är det för fel? eller: åh, jag har ju sagt åt personen så himla många gånger >>du måste försvara dig<<! Men personen gör det inte!   blabla bla..

eller kanske säger man det rakt till den som blivit miobbad: >>men åh, varför försvarar du dig inte?<< (ungefär:Fattar du ingenting? eller: skärp dig!)  Du gör fel! Du ska göra såhär…

snacka om att lägga extra tyngd på dens axlar! 

Tror folk att såna personer inte anstränger sig?

Måste bara säga att en av de två tjejerna som varit på mig mest under grundskolan och sådär kom fram till mig på en fest "Åhh, vad bra, nu får jag höra något och så har hon förstört hela kvällen", hade ju delvis rätt, men hon sa något som gjorde mig arg och väldigt förvånad. "Lynette, bara så du vet så är jag inte ett dugg arg på dig längre". Arg? Va?! Om det är någon som ska vara är så är det väl jag för att du förstörde en stor del av minna tidiga skolår?

Herregud, hur tänker hon?!

Skit-konstigt!

frågade du vad hon menade?

#35 Håller med dig, att man blir mobbad är oftast inget man kan göra åt, de som mobbar mobbar vare sig man vill det eller ej.

#37 Om du menar mig, så frågade jag inte. Jag va ute och festade och orkade bara inte snacka med henne.

Ja jag pratade med dig, Gasoline!

Det verkar som att den där tjejjen förnekar att hon har mobbat! Verkar som hon försökte kanske få det till att ni bara bråkade med varran eller nåt?!

#9 Ja, vi bråkade väl någon gång när jag sa ifrån, har för mig att vi till och med slogs en gång, på min födelsedag om jag inte minns fel. Alla va typ jätte elaka just den dagen, i 4an tror jag till och med att jag gick. Min skolgång är ganska suddig, vill helst inte minnas.