Hej!
Håller med dig, mobbare är själv väldigt rädda för att sticka ut ur mängden, men det finns även psykopater och andra med låg självkänsla som gynnas eller får ett rus av mobbing. Dessa människor ska man hålla på ett långt avstånd eller konfrontera, helst i stora sociala sammanhang. Man kan skala av dem så pass at man själv får medhåll från de andra med-mobbarna. Men det viktigaste i sådan situation är att man själv inte ska bli en mobbare utan visa på att man är bättre än så och visa på styrka, integritet och vänlighet efter att man oskadliggjort mobbaren, söka efter deras svagheter.

Och ja, det är nog tusen trådar i detta ämnet, men du, detta kan man prata om i all evighet för det kommer alltid att existera tror jag.

det lustiga är att när jag skrev tråden så tänkte jag på något speciellt… och nu har det slippt maj maijnd tyvärr

Hehe, ja så kan det bli ibland.

börjar ana att jag tänkte på mig själv…

Jaså? Kan du förklara hur du tänker då?

jag är paranoid o tror att jag blir mobbad ofta… jag har mobbat lite i min barndom o ungdom… främst för att jag varit annorlunda o inte fungerat så bra i grupp

Måste vara jobbigt. Men det kan vara så att du inte blir mobbad nu, och som du säger, kanske ångrar ditt beteende och därför nu lägger det på dig själv. Det ska du ju inte göra. När man är barn har man ibland svårt att skilja från rätt och fel. Vissa som mobbat väldigt mycket har till och med lärt sig det hemma. Kan det vara så tror du, att du har skuldkänslor? Och att vara annorlunda enligt mina erfarenheter är inte det bästa att vara i barndomen eller i tonåren, och alla de sociala reglerna man skulle rätta sig efter var ju inte lätt. Jag gjorde tvärt om vad du gjorde, av det du sagt iaf, och var ännu mer annorlunda jag bara kunde för att trotsa och vara stark förmodar jag.

Det är ju klart att man ska ångra sitt beteende, -om man har mobbat. Men man ska ju va i nuet, inte känna skuld hela livet för nåt som man gjorde förrut, -man kan inte ändra på det som har varit!

Jag tror iallafall att Ungdomar kan tänka! när jag var typ 6 år minns jag att jag hatade när man var flera mot en.

jag känner ingen skuld…

jag var ensam, annorlunda och litade inte på andra

#9 Menar du att du inte ångrar dig alls eller?

nej, jag ångrar mig inte… för jag har stängt ute människor halva livet och ibland mobbat dem… det har varit jag mot världen… finns inget att ångra… jag kämpade för att överleva… det är nu JAG slickar mina sår…

jag är inte helt på det klara med varför det blev så eg, utom att jag var annorlunda, ruskigt brådmogen och hade svårt att passa in samt lita på människor… jag blev lurad, utnyttjad, psykiskt misshandlad osv

MEN mitt mobbade sätt har nog inte fördärvat någon annans liv skulle jag tro… kanske tjejen jag lyckades ge hjärnskakning när vi var 7 år, men jag är fortfarande sur på henne att hon skvallrade för alla att jag tjuvrökte… hon lovade att det var en HEMLIS!!!

den enda som blev mobbad på riktigt och är helt trasig är min halvbror… kanske ville jag inte hamna i samma sits o tog kommandot innan någon lyckats trampa på mig… av ungar i a f… vuxna trampade bara på…

En lustig sak hände när jag var 4 och min halvbror 9. Vi var på väg hem från söndagsskolan och några pojkar sprang efter oss för att slå min bror. Jag var lika lång som min bror… och jag vände mig om och sa att om de rörde min bror skulle jag slå ihjäl dem. De rörde honom inte.

Med den händelsen i minnet o analys av mig därifrån kanske jag bara försvarat mig?

Dock känner jag mig mobbad idag. Helt klart. Och jag vet inte varför. För idag älskar jag människor, vill dem bara gott och vill att alla ska vara glada. Jag bjuder på mig själv - så mkt att jag blir utbränd - och för dem jag tycker om finns jag alltid där.

(sårri för rörigt inlägg… är helt slut… zzz)

Jag tycker inte det finns nån giltig ursäkt för att mobba! När du säger att : men jag var ju ensam, annorlunda & litade inte på andra därfär känner jag inte nån skuld för det. Om du säger så -då kanske personer som mår dåligt känner att -jaha- då kan ju jag också börja mobba!

Ofta får man ju höra att: "Dom som mår sämst" är ju sånna som mobbar & är elaka. -Dom som mår dåligt har alltså förväntningar på sig att mobba & sånt. -Annars är det typ ingen som verkligen tror att den mår dåligt!?! (-SKITBRA!?)

Kan du inte typ gå vidare utan att -Bortförklara/hitta på ursäkter för varför du gjorde som du gjorde? Jag tycker typ att det är ett tecken på att man nog inte har gått vidare riktigt!?!

Det är inge bra alls att alla som har mobbat fortsätter att försvara det dom gjorde -även långt efter dom har slutat med det. Det är kanske en utav anledningarna till varför mobbingen lever vidare! (?)

Varför kan man inte bara erkänna att man valde fel? ..utan att säga : - Ja men jag mådde ju dåligt, eller ja men jag följde ju bara grupptrycket, du vet!

Om man har svårt att komma över vad man har gjort, -så kan man ju istället tex: be om förlåtelse till dom man har mobbat eller då: göra en massa SHYSSTA GREJJER så det överväger mobbingen …så man tillslut börjar känna sig som en shysst person & kan gå vidare….kanske?!

Tycker inte att jag bortförklarar eller hittar på ursäkter dirkekt utan försöker förklara orsaken till mitt lite mobbade sätt samt lite mer hur den visade sig. Jag var aldrig en sådan som slog folk eller retades utan bara höll dem borta och såg till att de var rädda för mig. Och jag tog inte skit.

Jag har aldrig mått dåligt över mitt beteende som barn. Det enda jag mår dåligt av idag är när jag blev sjuk och blev jättesur på jobbet och att mina dåvarande arbetskompisar fick lida för det (detta är bara några år sedan!). Ska be Linda om förlåtelse…

Jag är världens shysstaste idag. försökte jag skriva. tycker att du vänder o vrider så dumt på mina inlägg.

tänkte att jag skulle skriva från en mobbares syn (i o f s inte en helt vanlig mobbare) till sajten eftersom det kanske inte är så vanligt, så läs vad jag skriver och gärna det som står mellan raderna.

Dessutom tyckte jag nog att jag kunde få någon feedback för att jag är så insiktsfull…

Jag var inte arg på nåt sätt när jag skrev det, men du säger ju: det finns inget att ångra, & jag mådde ju dåligt .

Jag säger inte att du fortfarande är elak på nåt sätt (det vet jag inte ens nåt om) Och det åter ju som på¨din beskrivning att du är säkert trevlig nu, det var inte det jag menade - bara att du kanske omedvetet känner skuld & känner dig som en dålig person sen förrut då du mobbade!? (fast säger att du inte ångrar dig) osv.

Och jag tycker att det är bra att du skriver från en mobbares syn! Men vadå får inte jag svara från min syn dårå? Jag tycker jag är sån som både lyssnar på andra & säger ärligt vad jag tycker, & är inte rädd för att ändra uppfattning om saker & tinG!

..och jag menade altså att du skulle be om felåtelse eller liknande - för din egen skull -isåfall!

Hur menar du att du mobbade? Du sa tex att du var ensam mot världen, Går det verkligen för en ensam person å mobba alla andra? -Det har då alldrig jag trott att det går. Jag har alltid tänkt att mobbing är när man är flera mot en. -eller kanske tex stor mot liten, kvick mot okvick, oblyg mot blyg eller liknande, -var det kanske nåt sånt du gjorde?!?. Du säger att du bara höll folk borta & såg till att dom var rädda för dig, - låter inte riktigt som mobbing!? Du får gärna förklara bättre om du orkar!

Men jag fattar inte hur du kan sitta & tänka att ditt mobbande nog inte har fördärvat någon av de mobbades liv? Att bli mobbad & sånt -brukar kunna förstöra ens liv! & kanske har nu personen svårt å lita på folk (precis som du har haft)!

Du kan inte ändra på det du redan har gjort, men hur skulle du råda andra (i samma sits: nån som inte litar på andra, som känner sig annorlunda o.s.v.) att göra -om du fick chansen? Skulle du råda den tex: att "ta kommandot innan någon lyckats trampa på den" ?

det är lite halvsvårt att förklara… jag är känslomänniska… bara var lixom… och andra uppfattade mig som att jag mobbade dem… kanske eg bara testade gränser, sa vad jag tyckte, tog för mig och gick min egen väg

två scenarior (minns inte ordagrannt fler):

- får jag vara med å hoppa släng

- näe (ev sa de näe, du är för lång… minns ej)

- då förstör jag för er (och så tog jag deras hopprep)

- grodan har skolkat väldigt mycket, hur kommer det sig, har ni mobbat henne? (klassföreståndare frågar klassen)

- näe, det är hon som mobbat oss

Bara är -så är väl alla typ!? Eller tycker du att dom som inte mobbar inte bara är?

Var det meningen att mobba? såg du typ om nån vart ledsen av vad du gjorde, men fortsatte ändå?

jag tycker nog det är värst när man är flera mot en !

Varför tror du att du är mobbad/ hur känner du dig mobbad -NU ? Vad gör dom eller säger dum till dig?

Okej, alla är kanske inte känslomänniskor . Men man kan bara va/ följa känsla även om man inte mobbar, -tror jag. Man har ju en massa olika känslor, tex: Intuition, tex: posetiva känslor. tex: rädslor (rädslor & misstänksamhet är ju det du verkar haft). Du kanske är en sån där person som ibland är en sån som leder mobbing, som har "medmobbare" vid sin sida, -och det är då när man har "medmobbare" som jag tycker att det verkligen är mobbing! (-när man är flera mot en!) Och jag tycker nog också att det är "medmobbarna som är verst, -eftersom dom inte riktigt styrs av dåliga känslor (misstänksamhet och sånt!) som tex du gjrde och som vissa "ledar-mobbare" gör! Jag tror "medmobbarna" har nog lättare & styra över det där!

Det där som Tumulus skrev håller jag då inte med om: När man är barn så har man svårt att skilja från rätt och fel. Och att vara annorlunda enligt mina erfarenheter är inte det bästa att vara i barndomen eller i tonåren, och alla de sociala reglerna man skulle rätta sig efter var ju inte lätt.

Jag gillar inte att folk helatin skyller på: -"Ja, men jag följde ju känslan!"

(Jag vet inte om nån förstår vad jag har skrivit nu, jag skriver en snabbis nu, är inte så noga,är lite slarvig!)

Har jag sagt nåt dumt eller varför sluta du Å skriva? Såhär är det ofta för mig, Och jag fatta ingenting av det. Tycker du att jag har gett dig skit, så du känner att nä nu tar jag inge mer skit och därför -slutar & skriva? Är det så, eller är det av nån annan anledning?

Skulle va bra å veta!

Om jag har sagt nåt dumt eller opassande (vilket inte är omöjligt) -Så förlåt då!

Komar jag tror inte att den du menar är inne på sajten längre.

Näe det tror inte jag heller, men jag skrev det iallafall!