Jag vet inte om jag vill kalla mig själv mobbad egentligen. Det var inte riktigt så det var… I alla fall inte till en början…

Det sträcker sig bak till lågstadiet. Jag hade en väldigt bra vän där. Vi hittade på saker efter skolan och tillbringade mycket tid tillsammans. Men med tiden började hon umgås med andra, och frös mig ute. Jag fann mig i det och väntade tills jag var "välkommen igen".

Tillslut bytte jag skola. Var rätt osäker redan då, men fick bra vänner ändå. Tillbringade två år på den skolan, innan jag bytte vidare igen. Ironiskt nog till samma skola som min gamla vän bytte till samtidigt…

Vi gick inte i samma klass, men hon hade vänner i samma klass som mig. Tjejer jag inte gick ihop med alls. Men men, det hade varit lugnt… Om inte… Så småningom började helt okända tjejer knuffa till mig när jag gick förbi i korridoren. I början förstod jag ingenting - men sen insåg jag att det var vänner till min gamla kompis… Jag hade ingen koll alls på vilka hon kände och inte. För något lär hon ha sagt om mig - vad har jag ingen aning om.

Den tiden har gjort att jag "lämnat" min kommun totalt. Jag har inga vänner här. Vistas inte här alls. Går i en skola inne i stan, men trots allt går det folk här som jag känner sen tidigare. Det gör mig extremt osäker, även fast jag inte haft några "problem" med dessa tidigare… Jag är bara så osäker med folk som…. ja.. jag vet inte ens… kan känna henne och fått höra nåt om mig?

Jag hade kunnat ge hur mycket som helst för att få reda på vad min gamla "vän" faktiskt har sagt till folk, till vilka och vad folk tänker om mig… Om jag bara inbillat mig.

Jag har inga riktigt nära vänner. De vänner jag har träffar jag bara i skolan. Såhär på sommarloven sitter jag bara hemma och väntar tills livet ska börja igen.

Jag vet inte hur folk faktiskt ser på mig. Jag vågar inte tro att folk kan tycka om mig som en vän. Pojkvänner fungerar - det är inget "infekterat" område… Men just vänner. Jag hade så gärna umgåtts med vänner på fritiden och levt ett mer normalt liv som ungdom… Men jag verkar ha svårt att få bra vänner. Vänner jag behåller även efter att jag eller vännen bytt skola…

Det jobbigaste med detta är ju just att jag har så svårt för nytt folk. Jag är extremt osäker på mig själv och beter mig väl mer eller mindre konstigt när jag träffar någon i min egen ålder… Jag vågar knappt gå ute på stan eftersom jag tror att folk tittar snett på mig. Hur ska jag göra för att få bättre självförtroende och slippa tro att alla skrattar åt mig?

Och ja… Det är ett känsligt ämne för mig, så jag valde att skriva med ett anonymt nick… Jag tror jag mest bara ville skriva av mig…