
Också mobbad på jobbet (långt)
Hej!
Jag jobbar på en myndighet och vi följer lagar och regler, därför är det viktigt att besluten blir riktiga. På min arbetsplats finns det 3 kvinnor som har satt i system att hacka på mig och springa till cheferna och berätta vad jag har gjort för fel. Attityden är inget vidare heller. De snackar även skit om mig till andra.
I fredags brast allt och jag grät hela dagen. Det började med att det brast hemma redan på morgonen och jag vaknade av att jag grät. När jag kom till jobbet pratade jag med en arbetskamrat (men inte om det här) och sa att jag helt enkelt inte var på humör och sen brast det igen. Iofs har vi en ganska tät relation och när hon har det jobbigt, har det hänt att det har brustit för henne också.
Jag skulle fråga den ansvariga chefen för vissa arbetsuppgifter hur jag skulle lösa en uppgift och skriva ett övervägande. Efter att vi hade löst det ville han prata med mig. Han går igenom allas ärenden som har varit under ett år och tittar på vad vi har presterat. Helt plötsligt frågade han om jag tyckte att mina arbetsuppgifter var grekiska för mig. Jag blev ju ganska paff och sa nej. Sen undrade han om jag tyckte det var svårt, och jag svarade att allt inte är svårt men att det är mycket att ta hänsyn till. Hans attityd var psykande och jag brast ut i gråt och berättade hur de här 3 personerna hade behandlat mig, utan att nämna deras namn. Han spann vidare på det här och gick in på hur jag gick ihop med de yngre och jag sa att det funkade bra.
Jag kände mig som ett stort problem och frågade honom också rent ut om jag var det. Han svarade inte. När jag berättade att de här personerna hade snackat skit om mig när jag kom tillbaka efter en lång sjukskrivning, frågade han mig om jag hade pratat med min chef och jag sa nej. Vid ett tillfälle hörde jag att de pratade om mig och sa att jag inte hade gjort nåt sen jag kom tillbaka och att jag hade samma lön som dem. De ifrågasatte mina arbetstider och vid den tidpunkten var jag sjukskriven på halvtid. I fredags fick jag reda på att de höll reda på när jag kom och gick på dagarna.
Min chef kom in lite senare på dagen och jag hade fortfarande inte hunnit fika eller luncha. Hon tog upp allt med mig och jag berättade som det var. Hon frågade också om tiderna. Eftersom jag har mina barn försöker jag att gå hem tidigare den veckan jag har barnen och jobba igen det nästa vecka. Vi har flex. Hon berättade även att en av de tre hade hittat något som jag hade missat förra året och det var det första hon också frågade. Vidare frågade hon mig om jag ville byta rum, men jag sa nej. Jag sitter inte jämte dem och jag tycker inte att det är jag som ska flytta mig.
Till råga på allt blev jag sjuk förra helgen och har stannat hemma en vecka. Nu har jag börjat må illa och känner mig kass igen och är livrädd för att stanna hemma mer.
Eftersom jag har råkat ut för samma sak på en tidigare arbetsplats funderar jag på vad jag gör för fel. Det måste ju vara nåt fel på mig eftersom fler vill hacka på mig. En jobbarkompis sa, när det sista hände, att jag inte skulle ge upp och att det inte var fel på mig. Det är de personerna som är skit. Hon sa även att jag är orädd och att hon tycker att jag har gjort många bra saker. Det kändes skönt att höra.
Nu funderar jag på vad jag ska göra. Eftersom jag har varit sjuk i veckan har jag inte orkat kontakta facket.
Hej!
Jag förstår att detta är ohållbart för dig. Vad jag förstår så förstår ju inte din chef hur de behandlar dig. Jag tänker att du måste kontakta facket för att få hjälp.
Det är helt otroligt att vuxna människor väljer attuppföra sig på detta vis.
Jag förstår om det är svårt att ta kontakten med facket när man är nere men jag tänker att det är nog bäst i alla fall för dig själv i ett led att saken löses.

Hej!
Tack för ditt inlägg! Håller med dig om att det är otroligt att människor kan bete sig så här. Jag var sjuk en vecka (inte pga av det här) med magont, feber och till slut maginfluensa. Det kändes som ett nederlag att inte kunna gå till jobbet för att visa att de inte har vunnit över mig. I måndags gick jag tillbaka till jobbet och valde att inte bry mig om de personerna överhuvudtaget, men visst är det jobbigt. Har inte tagit på mig någon offerroll, men visst funderar man över hur man är som person. De verkar se nåt hos mig som gör att det är ok att behandla mig så här. Ska även träffa en terapeut som får hjälpa mig att se hur jag ska kunna hantera såna här saker i fortsättningen. Ska nog trots allt ta kontakt med facket även om det känns som att det blir värre för mig. Visst har jag gjort missar i jobbet, men inte fler än vad andra gör. Ingen är perfekt och jag är medveten om hur jag ska handlägga såna ärenden i fortsättningen.
Att bli utsatt som person för sin personlighet är kränkande och tär på självförtroendet. Även om jag visar upp en attityd att jag nonchalerar det, gör det ju ont innerst inne. Det är nog ganska typiskt att man i första hand tittar på sig själv och försöker analysera vad som är fel på sin egen personlighet. Just det mönstret är svårt att förändra.
Ofta gör man som du beskriver, att man börjar titta på sig själv och tro att det är mig det är fel på. I såna här lägen som du beskriver är det nog med största sannolikhet så att det är dem det är ''fel'' på.
Alla har vi vår egen personlighet och den ska vi värna om.
Vem vet de kanske ser dig som ett potentiellt hot, att du kanske är duktigare än vad de är. Ofta handlar mobbning om avundsjuka och osäkerhet.

Jag vet inte riktigt varför de gör så här. De här personerna är ganska duktiga inom sina yrken och jag har bara varit här i 3 år. Efter en veckas sjukskrivning var även vissa av mina fikakamrater avståndstagande och en av dem tittade argt på mig. Detta har hänt innan och en av dem är en ganska tydlig ledare. Det är svårt att riktigt veta vad man ska göra i dessa lägen och hur man ska bete sig. Jag fick rådet av en tjej att helt enkelt inte "se" dem eftersom det tar ganska hårt. Och iofs kan jag ju göra det, men det är väl en typ av mobbingform också. Två av personerna har jag inte "sett" och den ena blev nog ganska förvirrad.
Imorgon ska jag till en terapeut och prata för att kunna få redskap till hur jag ska förändra vissa saker hos mig själv för att må bra. Jag har alltid varit så otroligt stark och har haft riktigt svåra motgångar i mitt liv som jag har kommit igenom och vågat möta. Även om den här situationen inte är i närheten av det som jag varit med om innan, är det här ändå väldigt jobbigt och tärande.
psykisk misshandel!!