Min mamma...
Hej jag är en 13 årig tjej och det är såhär att min mamma brukar kalla mig riktigt fula saker (när hon blir arg) Idag så kollade vi på en film från en resa år 2005. Och då sa hon att jag skulle hämta ett täcke till våran gästs barn men jag sa "jag vill kolla på filmen" sen frågade jag om inte min storasyrra kunde gå då blev hon sur aldså min syrra då gick jag och hämta täcket och sen gick jag in på toa och börja gråta. Då kom det hemska hon knackade och sa: Vem har stoppat åsnornas *** i din *** du kommer inte undan fattar du och jag ska släppa ut de där dumma kaninerna (mina kaniner) ibland kan hon säga hora pappa är snäll och min storebror pappa kom in och frågade vem har bråkat med dig jag svarade ingen för då blir det bara värre… Kanske inte mobbing direkt men jag ville bara skriva av mig hón kan också bli sur om jag inte damsugar osv…
Hej ville bara säga att igår var min kompis här och hon har ingen dator så hon skrev detta. så jag kan inte svara på dem…
hej,ussh va f*n vad taskigt..börja storgråta när jag löäste detta..Har hon pratat med t.ex. BRIS,jag tror hon mår riktigtriktigt jä*la dåligt..jag hade det skit hemma min bror och jag bråkade..så till slut gav jag upp..visste inte vad jag skulle göra började skära mig men till slut fick jag till baka modet oh ringde dom och gick till en kurator på min skola..Idag har vi kommit varandra närmare då han mådde skit pågrund av han tjej var så jä*la taskig mot honom och efter det skojj bråkar vi bara jag fick väldigt mkt hjälp..Jag tog upp detta för att visa ett exempel på att bris kan hjälpa en väldigt bra,dom hjälpte mig att få mitt självförstoende ända upp till max ,dock har det sjunkihgt igen pga skolan.. men lycka till
psst om hennes mamma inte slutar säga så där så kan hon polis-anmäla,jag förstår att man inte vill det mot sin egen mamma men det är bättre att göra det innan det går alldeles för långt!;S :'(
ps skickar en liten blomma som lycka till med din mamma;)
Ens mamma och pappa ska så klart vete hur de ska bete sig mot en. Som vuxen har man inte rätt att kalla sina barn vad som helst. Man ska vara en förebild och sedan så är det förbjudet att bete sig så även som vuxen.
Om du kan så försök att prata med din mamma om hur du känner eller med din pappa kanske kan det få din mamma att inse att hon sårar dig med sina ord. Om det inte går så ska du så klart söka dig till en annan vuxen som du känner att du kan berätta detta för och som kan hjälpa och stöda dig som tex. en kurator på skolan.
Sajtvärd på Singelföräldrar och medarbetare på Misshandel samt på Svåra tider.
Inget är omöjligt det kan bara vara mer eller mindre besvärligt!!
jag håller me.. jag har hamnat på sne med min mamma när jag var i mina yngre dagar men inte lika hemskt som dig, fast det blev stora bråk mellan mig och min mamma, vi insåg båda att vi behövde hjälp. Då beställde vi många möten med kuratorer minst två gånger i veckan. och sedan pratade vi med kuratorn tillsammans. Det hjälpte efter en tid. hoppas det ordnar sig!
Jag har bråkat jättemycket med både min mamma och några andra i familjen, men aldrig blivit kallad för sådana hemskheter som du har.
Jag tycker du borde prata med någon vuxen om detta, kanske har du en skolsyster/kurator du kan vända dig till?
Stort lycka till!
Kraftkramar/Bunn
Starta ny diskussion