Det finns nog inget speciellt sätt, för mobbning kommer finnas där dålig uppväxt och där föräldrarna inte gjort sitt jobb. Så finns inte så mycket att göra, det är ju inte själva skolan det är fel på, utan eleverna ifråga..

Det kan ju va så Ijin. Men man kan ju leka med tanken och diskutera kring det.

Jag skulle vilja flytta på de som mobbar och inte de som mobbas.

Det är alltid "offret" som byter skola eller klass men det borde vara tvärtom. Då kanske mobbarna skulle inse att det inte är så roligt att vara utsatt, mista sina vänner osv.

jag skulle vilja att skolan och kommunen tar ett större och snabbare ansvar om dom märker att en elev mår dolig, vilket dom som mobbar gör innerst inne, men börja då att jobba med föräldrarna i största möjliga mån, då skulle man nog i alla fall få ner antalet mobbare

Kanske skulle vara en liten hjälp i rätt riktning om man redan på dagis, fritids,lågstadiet skulle ha temadagar om bla mobbing.

#3 Det är väl ingen större ide… då går ju bara dom och mobbar på annat håll..?

#4 Är ofta så att det skal som man skaffar sig är väldigt svårt att komma igenom..:p

Jag håller med dig elin_n, är det riktigt illa så bör man flytta på den som mobbar. I och med att man flyttar mobbaren så visar man att detta accepteras inte. Man får kanske inte bort det på en gång men det kan få eleverna att tänka en gång extra innan de ger sig på någon. Det är ju inte helt kul att byta skola menar jag.

Jag skulle vilja höja kraven och kompetensen på de som arbetar i förskolan och skolan. Man vet ju att det GÅR att stävja och arbeta bort om bara personalen har den kompetensen så att de klarar att ge barnen det de behöver.

Det är faktiskt alltid de vuxnas ansvar! Barn kan inte själva förändra sig och sin situation, det är upp till de vuxna och så länge de vuxna inte klarar av att hantera det så är det där förändringen måste komma.

Ja,tänk om alla mobbare blev flyttade på.Sätta alla mobbare på en speciell skola så dom fick mobba varandra istället…Eller att socialen gick in i mobbarnas familjer för att kolla upp deras hemförhållanden, och om hemmet är bra,skicka dessa mobbare på militärskola för att lära sig veta hut.

Det tror jag skulle vara underbart

6, ja jag vet det har haft det själv, men jag kan idag säga att hade skolan reagerat och tittat på min sits som barn hemma, så hade min skolgång sett helt annorlunda ut, för ofta är det föräldrarna som behöver vägledning i sitt ansvar över barnen, för trots allt så är det mitt ansvar som förälder att se till att mina barn mår bra.och att ha ett barn som blir mobbat är en sorg även för en del föräldrar som kan vara nog så svår att komma igenom, om man inte har det rätta jäklar anamma i sig som person, vilket jag lyckligtvis skaffade mig redan som barn ;-)…hoppas du förstår hur jag menar;-)

Till alla er som säger "Flytta mobbarna" så måste jag dok säga att det är väl inte precis det smartaste att göra, det är ju som att klippa till ungen och skrika(på ett barn som inte har någon självkänsla alls) "Du suger, så nu flyttar vi på dig".

Jag tror inte att den personen ifråga kommer att må bra. Om man ska göra någonting åt mobbningen så ska det vara små steg, inte bara hos dom som mobbars familjer utan även i dom utsattas, te.x. så är det förbannat smart om man säger "Du får inte slå tillbaka fall om någon slår dig". Och alla ni som inte förstog ironin så är det alltså dumt att uppforsta en unge så. Och nej barnen kommer inte bli levande krigsmaskiner som slår sönder hela universum för att man säger så, dom kommer snarare bli mobbnings resistanta. Sen ska man också lära dom att sammarbete är en väldigt fin nyckel i livet, och att respekt för andra är ett måste. Sen kommer det inte finnas mobbare alls, för antingen så klara dom inte av trycket eller så finns det helt enkelt inte några ungar som "har feltänkande".
Så det är inte bara upp till att förändra mobbarna, utan även alla andra.

Tack och hej. Nu ska jag gå och durscha och sova, då jag har väldigt hög feber och börjar undra om detta inte är mer än en vanlig förkylning. 

Och ja, Jag har PMS. Fast jag är kille. Blir lätt irreterad när jag är sjuk. hoppas ni alla har överseende.

Krya på dig Ijin!

#12 Tack=)

mobbing i skolan kan bara tonåringarna själva stoppa tror jag, jag tror inte att det hjälper att vuxna straffar dom för det, isåfall är det bättre att inspirera dom till att sluta -på nåt sätt!

Jag tror föresten inte ett skit på det är så synd om dom som mobbar - att det är därför dom mobbar, - det är oftast dom som blir mobbade som det redan är synd om, det är därför dom blir lätta offer.

Okej då, kanske var det synd om personerna som sen mobbar, men inte just då dom väljer att mobba. då är det ju den mobbade det är synd om!

Om vi ska få bort mobbingen - Det är varenda människa som får sköta sin del av det hela -helt enkelt!

Det viktigaste är att vi pratar öppet om mobbning. Den ska belysas in i minsta detalj. Vi ska prata om var den uppstår och hur den påverkar alla inblandade och även de som står utanför och ser på.

På många sätt är det skambelagt att diskutera mobbning. Det ska vi bryta.

Jag tror att om vi börjar med det så kanske allt annat så småningom löser sig genom allas gemensamma insatser mott detta djävulska samhällsfenomen.

Våga prata om det. Våga erkänna att du blivit mobbad eller varit en mobbare.

#17. Håller med dig, det verkar som att många som är utsatta inte vågar prata om det. De jag pratat med säger att de är rädda att det ska bli värre och det är ju fruktansvärt.

#1 menar du att dewt är föreldrarns fel att barna blir mobbade?!

HELT FEL jag har en bra uppväxt och allt men ändå bir jag mobbad varför?:S

…..intervention.

Att upprätta kontakter med barn-lärare-förälder

Med både den/de som kränker och den/de kränkta.

Återupprätta ordens verkliga budskap;

ett nej är ett NEJ & sluta betyder SLUTA!

För att detta ska fungera måste ALL SKOLPERSONAL utbildas och informeras om hur+när de ska agera.

Deras öron och ögon (lärare, vaktmästare, skolbespisning, städpersonal och så vidare) är skyldiga att rapportera till rektor om det som sker på skolan. Därefter ska rektor påbörja utredning om vad som hänt, ursprung och hur man ska ÅTGÄRDA det hela!

Någon påtalade (LenaB??) 2008 att bötning ökar..

jo det stämmer men - de fallen har knappt börjat dyka upp!!

Det är egentligen bara att följa den upprättade handlingsplanen, där beskrivs hur hur sådant här ska hanteras. För skolans ansvarige följer väl lagen och gör detta varje år???

Gör man inte tillräckligt med aktiva åtgärder med att förebygga kränkningar så kommer problem att uppstå.

Inte bara genom att det sker bötning…

**barn kan byta skola (skolan tappar skolpeng, minus i budgeten!)

**lärare orkar inte mer belastning (sjukskrivning, belastar budgeten!)

**de som kränkts kräver skadestånd (mer minus i resultatbudgeten)

ANGÅENDE ansvar - det är föräldrars ansvar att uppfostra sina barn.

MEN det ingår i skolans ansvar att fostra de barn som har skolplikt!

Till sist - BARNEN måste även de få utbildning/upplysning om vad som är ett korrekt respektive INTE korrekt beteende.

Och verkligen TA TILL SIG informationen/upplevelsen och leva med den!

Mvh

Hardy Grafström, Diplomerad Säkerhetssamordnare

ps// Jag pratar gärna om åtgärder och verklighet - maila!

De va en intressant fråga.men de är väl bara orealistiska svar man får fram! kanske??

Ja ta tag i föräldrarna låta dom gå  någon speciell kurs,sen ha kurser med föräldrarna och barnen lära dom empati,rätt å fel  sunt bond förnuft,att man ska behandla andra som man själv bill bli behandlad!

Ha lärare som är där  för att hjälpa barnen inte där för att spela "blinda" eller skita i problemen för dom tycker det är för mycket för ddom att göra!

Att mobbarna får riktig hårda straff i form av böter,att föräldrarna får stå för det,eller att dom får gå i special klass där dom är under uppsyn och inte får vistas med dom andra,fören dom har lärt sej att  behandla människor på ett mer korrekt och respektabelt sätt!

Men de fattar ja med att de inte funkar!

så ja nått vettigt svar har inte jag på detta!

Men drömma får man göra i alla fall men synd att de aldrig finns pengar för att försöka göra nått bra!

Varje kommun borde öppna en skola för problem barn där man flyttar dom som mobbar andra. Så har jag tänkt länge. Oftast är det offren som måste byta skola men jag tycker att det borde vara tvärtom

#17 Jag håller med dig. Jag tycker vi ska prata mer om mobbing. Både dom som har mobbat avsiktligt / oavsiktligt och dom som har blivit mobbad avsiktligt / känt sig mobbad.

I stan jag bor så flyttar de på problem barn till en annan skola, låt oss säga att kommunen har hyrt in sig i en lägenhet där får barnen gå. Problemet är dock att de ställer till en jäkla massa för boenden runt omkring. Käftar och trakasserar gamla tanter. Så den metoden fungerar inte.

Jag tycker att lärarna borde finnas ute på raster mer och faktiskt bry sig. Har praktiserat på en skola och märkte att en liten grabb blev mobbad, sade detta till personalen på skolan och de ryckte på axlarna och sade, ja men han vill ju aldrig vara med och han vill ju bara sova. Vi tror att han har asbergs och ja han har alltid varit lite konstig. Ifrågasatte då hennes ord med lite konstig. Hon rykte på axlarna igen och flinade och sade ja du vet. Detta slutade med att jag som har blivit mobbad själv blev riktigt irriterad och tydde mig extra mycket till pojken som till slut öppnade sig och sade att han inte trivdes i skolan för att han inte hade några vänner och äldre pojkar var elaka mot honom. Eftersom jag inte direkt har en lösning på problemet så gick jag till rektorn och diskuterade denna pojke med henne. Vilket resluterade att personalen blev kallad till extra möte den dagen. Min praktik var slut efter den dagen. Så jag undrar om inte lärarna skulle engagera sig lite mer i personer som drar sig undan och kanske beteer sig konstigt.

Sen har jag själv blivit mobbad som sagt och tyckte att lärarna var flata och likgiltiga. Min egen far fick gå dit och prata med läraren åt mig, som lovade guld och gröna skogar men ingenting av det hon sade att hon skulle göra, gjorde hon. Jag hatar den personen idag och hon hälsar alltid men jag hälsar aldrig tillbaka. Hon svek mig, en vuxen svek mig mer än någon annan. Hade hon tagit tag i det så kanske jag inte hade behövt byta klass. Till och med mobbarna har varit i efterhand mer vuxen än vad hon var då.

Visst mycket utav mobbningen som finns sker i skymundan och lärarna upptäcker det troligtvis inte. Men om en elev öppnar sig och berättar, gör nått då. Prata med mobbarens föräldrar det är ett måste, prata med eleven, prata med offret, kalla in kurator till både mobbaren och offret. Mobbaren måste prata av sig lika mycket som offret.

#24 Skitbra att du ställde upp för pojken. skitstarkt gjort!

Undrar bara hur han har det i skolan idag? Om det blev bättre och drägligare för honom att vara i skolan eller om det är samma sak? Men min erfarenhet om mobbning skulle jag tyvärr tippa på att det är likadant för honom idag som det var då. Det smärtar att tänka på men det är nog så det ligger till tyvärr.

jag blev mobbad under hela min skoltid

olika försök gjordes med att bland annst "informera" klassen om att dom skulle låta bli mig prata med föräldrarna och så vidare

detta gjorde bara saken ännu värre och mobbarna tyckte enbart det va roligt med uppmärksamheten

det som verkligen hjälpte va när vi fick en ny lärare som snabbt insåg problemet och luskade reda på vem som va värst 
han åkte in till rektorn och fick förklarat att om han inte skärpte till sig omedelbart så skulle han få lämna skolan och bli utan betyg dessutom så informerades hans föräldrar och gjorde klart för dom att det va brottsligt det han hölll på med

det här gjorde susen när han slutade så vågade ingen annan heller gå på mig

jag tror tyvärr att man måste ta i och det ordentligt och jag tror det kan vara en mycket god idé att flytta mobbarna men då endast 1 person för i en ny klass utan vänner och så vidare så blir man väldigt spak och det kan räcka för att man ska bete sig

jag tror oxå att skolpersonalen behöver mer utbildning och verkligen våga gå på mobbarna och att vara som en liten hök att våga se det jobbiga

det nya som är och har varit på modet länge med klasskamrater som ska stötta utsatta och rapportera om problem vilket skämt det är dom mest populära som blir utvalda och ofta är dom oxå mobbare

det allra jobbigaste är att nu upprepar historien sig min son blir mobbad i skolan mitt hjärta går itu när jag hör  om hur illa han blir behandlad i skolan och jag ses bara som en överbeskyddande jobbig förälder

det enda jag kan göra känns det som är att försöka få honom att prata om det och försöka ge honom olika råd om hur han ska bete sig och hålla tummarna för att han ska orka igenom skoltiden

jag blev mobbad under hela min skoltid

olika försök gjordes med att bland annst "informera" klassen om att dom skulle låta bli mig prata med föräldrarna och så vidare

detta gjorde bara saken ännu värre och mobbarna tyckte enbart det va roligt med uppmärksamheten

det som verkligen hjälpte va när vi fick en ny lärare som snabbt insåg problemet och luskade reda på vem som va värst 
han åkte in till rektorn och fick förklarat att om han inte skärpte till sig omedelbart så skulle han få lämna skolan och bli utan betyg dessutom så informerades hans föräldrar och gjorde klart för dom att det va brottsligt det han hölll på med

det här gjorde susen när han slutade så vågade ingen annan heller gå på mig

jag tror tyvärr att man måste ta i och det ordentligt och jag tror det kan vara en mycket god idé att flytta mobbarna men då endast 1 person för i en ny klass utan vänner och så vidare så blir man väldigt spak och det kan räcka för att man ska bete sig

jag tror oxå att skolpersonalen behöver mer utbildning och verkligen våga gå på mobbarna och att vara som en liten hök att våga se det jobbiga

det nya som är och har varit på modet länge med klasskamrater som ska stötta utsatta och rapportera om problem vilket skämt det är dom mest populära som blir utvalda och ofta är dom oxå mobbare

det allra jobbigaste är att nu upprepar historien sig min son blir mobbad i skolan mitt hjärta går itu när jag hör  om hur illa han blir behandlad i skolan och jag ses bara som en överbeskyddande jobbig förälder

det enda jag kan göra känns det som är att försöka få honom att prata om det och försöka ge honom olika råd om hur han ska bete sig och hålla tummarna för att han ska orka igenom skoltiden

Mer utbildning innom förskola och skola för att förebygga. Och mer utbildning av föräldrar! Sen tycker jag att barn borde följas upp mycket bättre som mobbar/mobbas. Inte bara i skolan utan även hemma. Dom som mobbade mig i skolan mådde själva dåligt och hade föräldrar som inte fattade det. Hade dom fått hjälp på hemmaplan hade nog mitt fall blivit lite lättare.

Jag tycker att det borde prata om mobbing i klassrummet, göra typ något projekt av det, låta dom se filmer, läsa böker, skriva och rita och diskutera öppet om det i klassen, att göra någon form av projektarbete om ämnet mobbing få dom att sätta sig in i hur någon som blir mobbad känner sig försöka då dom att leva sig in i det. Prata om hur viktigt det är att man säger ifrån om man skulle se någon skolkamrat bli retad.

Tror att det e viktigt att prata om det redan i det första skolåret. Ge dom lite uppdrag, ungefär som hemlig kompis, som går ut på att man ska vara extra snäll mot kompisen man fått. Man skulle kunna införa något hjälte pris för att man varit modig och skyddat någon skolkamrat som blivit utsatt för mobbing.

#30 Tycker dina ideer är mycket bra! När min dotter börjar skolan ska jag vara en aktiv förälder som intresserar mig för hur det fungerar i skolan osv.

Mina föräldrar sa enbart att det var jag som var för kännslig när jag blev mobbad. Deras misstag kommer jag aldrig att göra om!

"det har alltid förekommit pojkstreck" "de skojjar bara"

"det är inget att bry sig om" "Det går över bara du inte bryr dig"

"Men vad du surrar, det är kanske därför du är mobbad"

"du ska inte ta det så allvarligt, han gillar dig bara"

Allt ovan är vad vuxna sagt till barn som berättat att de inte mår bra på skolan på grund av kränkningar (mobbnig, trakasserier, gliringar, etc).

Med i den skaran av mobbade barn finns min son.

En skara som växer varje år - snarare på grund av att barn och föräldrar vågar säga till än att fler mobbas.

Ett stort problem kvarstår; "den som sticker ut hakan får kallt räkna med att få en smäll!" 

Jag menar att den som tar upp ett problem till ytan får kämpa oerhört med att bli trodd och för att få till en positiv förändring.

Det blir i många fall den utsatte som väljer att fly - för stämpeln är redan satt, alla har redan sin bestämda uppfattning om "den som säger sig vara mobbad".

Jag vet att allt handlar enbart om en enda sak: Kommunikation.

Det finns alldeles för få vuxna i skolans värld som kan prata med barn, förstå dem och få dem att förstå.

Barnen ska bli informerade och utbildade av ett stort antal vuxna som enbart har blivit utbildade i hur de ska agera i en steril miljö med lugna, motiverade och mottagande barn??!

Dessa vuxna kommer aldrig att lyckas - de missar vad som händer runt omkring dem på grund av allt de ska göra på skolan. Vissa väljer helt enkelt att "inte se vad som pågår" för de orkar inte ta hand om det arbete som det innebär med att reda ut mobbning. Medans andra verkligen inte fattar ett dugg.

Otydlighet från en skolas ledning, lärare som trakasserar barn, vuxna som väljer att se bort, rektorer som inte vågar ta tag i saker, en s.k. "nolltolerans" utan konsekvenser, föräldrar som inte blir informerade om vad deras barn gör på skolan, rektorer som vrider ärendet till en politisk fråga, barn som skolkar utan att någon bryr sig…  

Vart går gränsen? Hur länge ska detta få fortgå? När ska någon reagera? Hur ska denne få respons?

Recept för att börja förebygga och minimera kränkningar:

1 - tydlig och konsekvent personal på skolan - ingen går "sin väg" eller "löser det på sitt vis",  alla åt samma håll = enlighet!

1 - tydliga ordningsregler med konsekvenser, som delas ut vid skolstart och på introduktions- & utbildningstillfällen. Undantagslöst!

1 - introduktion och utbildning för alla vuxna på skolan i dessa ordningsregler samt i uppförande mellan barn/ skolpersonal/ föräldrar.

1 - introduktion och utbildning för alla elever i dessa ordningsregler samt i uppförande mellan barn/ skolpersonal/ föräldrar.

1 - introduktion och utbildning för alla föräldrar i dessa ordningsregler samt i uppförande mellan barn/ skolpersonal/ föräldrar.

1 - uppföljande möten en gång i veckan med personal och berörda elever med dess föräldrar angående överträdelse av regler och dess konsekvenser.

1 - uppföljande temadagar två per läsår - föreläsare inom lämpligt område för skolpersonal och barn. En dag helt separat från varandra och en dag gemensamt.

Jobbig lista?

Ja, kanske - men antingen ändrar man ett invant destruktivt beteende eller så skapar man tillfälle för engelska skolan att starta sin verksamhet på orten.

'Tough Love'  

…min son? - jo han byter skola!

Jag tror egentligen att det skulle hjälpa ganska mycke med att göra det roligare att va i skolan. och focusera inte så mycke på problem som mobbing.

Försöka ge ungdommar / barn iskolan bättre självkänsla tex.   Och kanske… ifall man märker av personer som verkar extra ostabila på nåt sätt

antingen agressiva som ska trycka ner

eller

sån som är tystlåten som knappt vågar synas…

kanske det skulle ha funnits nånting för att hjälpa dessa att skaffa bättre självkänsla? Vet inte exakt vad eller hur… men skulle inte det va bra om man hitta nåt sätt ? Bra både för den personen och även för alla andra. det är väl bättre att ta tag i problemen så tidigt som möjligt än att dom ska göra det senare i livet ?

Tex borde väl inte vem som helst kunna bli lärare. Jag tycker att det skulle va bra om den som blir lärare får lite förståelse för hur olika människor fungerar så dom kan hantera situationer bättre.

"Focusera på posetiva grejjer.. göra det roligare att va i skolan…."    Fast då menar jag inte precis att man ska strunta i om nån blir mobbad. Självklart inte!

kanske nåt sånt ?

…jag håller med dig Komar, det ska vara kul att gå i skolan. Det ska vara spännande att lära sig saker.

Det måste finnas vuxna som får möjligheten att bemöta och guida behövande till en bättre skolgång. Oavsett om det handlar om mobbning, ätstörningar, handikapp, begåvningar, läs&skrivsvårigheter eller annat.
Alla ska ju få chansen till en bra skola.

För att någon ska kunna hjälpa andras självkänsla så måste först och främst - de själva ha ett bra självförtroende och lugn. För sådant smittar av sig.

Problemet är att det inte finns så många vuxna som vet hur man gör det roligt - hur man skapar motiverande händelser, hur man kan "sporra"/peppa, elever till att vilja lära sig. Ja, till och med hjälpa till att stärka andras själkänsla.

OCH ett annat problem:
- ärligt talat -
det finns ett antal elever som struntar i vad de gör på skolan eller att gå till skolan. Vissa elever förstår inte hur andra reagerar, vissa är inte mogna för skolan, ett gäng elever har ingen motivation, några har inte respekten för andra, det finns de som enbart går till skolan för att ställa till med kaos.
 
"Jamen barnen är ju i alla fall i skolan" tänker vissa.
Jaha, Till vilken nytta? undrar jag.
 
"För det är en heldel elever som skolkar åxxå"
Jaha, varför skolkar elever? frågar jag  

"jo, det är ju inte kul…
isåfall - hur gör man skolan roligare - seriöst - hur gör man det?

Denna tråd är från början riktad till att handla om (mot) mobbning, därav att mina kommentarer (eller ½färdiga noveller) handlar om hur man kan komma tillrätta med det problemet.

Det är som så här; för en del elever skulle det vara roligt, kul - ja rent av överraskande - att komma till skolan utan att känna sig nedtryckt, ensam eller kränkt.