Minns du klumpen i halsen? Salivet som svalde den.

Du trives kanske ensam, men jag vet att andetagen var död luft.

Stegen du tog lämnade aldrig några spår.

För om man är osynlig, men synlig för mobbare - så finns man inte.

Du var bara ett personnummer.

Kläderna var svarta, så att de matchade väggen.

Den som du alltid lutade dig emot.

För när hjärtat blödde fanns det ingen axel åt dig.

Minns du den tiden?