Jag har två kaniner och i familjen har vi även två katter. Kaninerna är mina ögonstenar, de betyder väldigt mycket för mig och jag är väldigt noggrann med att de ska må bra. Har haft kaniner utan uppehåll sedan år 2000 och det lär nog alltid finnas en kanin i mitt liv.

Katterna ser jag som familjemedlemmar, de är våra två roliga pojkar som alltid är med och hittar på bus. Men det är nog samma sak där, mest jag som bryr mig om dem.

När det var som värst, allt var åt h-lvete och jag i princip bara satt hemma och deppade, lärde jag känna den mest fantastiska hästen jag någonsin mött (och antagligen kommer att möta). Red och skötte honom i nästan två år, och vi hade en sån underbar kontakt. Vi flyttade i våras, över 50 mil bort, och jag vet inte hur många gånger jag har gråtit tills tårarna tagit slut. Utan honom vet jag inte hur mitt liv skulle se ut idag. Han gav mig orken och viljan att leva tillbaka, något som jag då inte haft på flera år. Världens finaste vän 

Rider ett kallblod tills vidare när ägaren inte hinner (men hon söker delfodervärd så det kommer antagligen att ta slut snart också), men det är ju inte alls samma sak, och efter den hästen tror jag inte jag orkar ta upp hästintresset mer… om jag inte skaffar en egen häst då. Helt enkelt för att jag inte orkar skiljas från en bästa, bästa vän på det sättet igen.

Sorry för långt inlägg.. svårt att fatta sig kort när det gäller sånt här d:

Jag hade två gerbiler, som betydde allt för mig, men de blev gamla, och dog. Jag saknar att ha djur extremt mycket. Gerbiler var inte direkt djuret som passar mig. Drömmen vore ju hund eller katt. Men det vill inte mina föräldrar ha alls